Bilrundtur på Lanzarote

Publicerad 4 augusti 2026 · Av Kanarieguidens redaktion

En bilrundtur på Lanzarote ser bedrägligt enkel ut på kartan. Ön är sextio kilometer lång och tjugo bred, det finns knappt en trafikljus utanför Arrecife, och avstånden mellan sevärdheterna mäts i minuter snarare än timmar. Ändå är det här den ö där flest resenärer kommer hem till hotellet i mörker och undrar vart dagen tog vägen. Anledningen är inte vägarna — det är att stoppen är så många och ligger så tätt.

Nedan finns två rutter som täcker det mesta av Lanzarote: söder och mitten på en dag, norr på en annan. Restiderna i tabellerna är körtid utan stopp, och de är redan pålagda jämfört med vad kartappen visar. Stopptiden står separat, för det är den som avgör hur dagen ser ut.

Innan du ger dig ut på bilrundtur på Lanzarote: restiden är längre än kartan säger

Lanzarotes vägar är i gott skick och trafiken är gles. Så här långt har kartappen rätt. Men den räknar inte med:

• Rondellerna. Ön har extremt många. Var och en kostar tjugo sekunder, och de är hundratals.
• Utsiktsstoppen. Längs LZ-703 vid El Golfo och Los Hervideros ligger de på rad. Du stannar vid fler än du planerar.
• Vinden. Sidvind på de öppna slätterna gör att man sänker farten, och husbilar och skåpbilar sänker den ännu mer.
• Köerna vid entréerna. Timanfaya har en verklig flaskhals — mer om det nedan.
• Att du kommer att gå ur bilen. Landskapet är så ovanligt att man inte klarar att bara köra förbi.

Tumregel för Lanzarote: körtiden stämmer hyfsat, men lägg minst dubbelt så mycket tid på stopp som på körning. Det är motsatsen till Teneriffa, där körningen är det som äter dagen.

Praktiska förberedelser hittar du i guiden till att hyra bil på Kanarieöarna och i genomgången av att köra bil på Kanarieöarna — regler, vägar och parkering.

Rutt A: Söder och mitten — Timanfaya, La Geria, El Golfo, Playa Blanca

Den här dagen tar dig genom det som gjorde Lanzarote berömt: lavafälten från utbrotten 1730–1736, vinodlingarna som växte fram ur askan och kusten där lavan mötte havet.

Timanfaya först — det är inte förhandlingsbart

Timanfaya nationalpark har begränsad parkering vid Islote de Hilario och en bussturné som går i kö. När parkeringen är full stoppas bilarna nere vid infarten från LZ-67 och släpps in i takt med att andra åker. Mitt på dagen i högsäsong kan väntetiden bli en till två timmar, och det är sådant som kan spräcka hela dagsplanen.

Kör dit först, direkt på morgonen. Är du framme kort efter öppning slipper du i regel kön helt. Kommer du efter elva är risken påtaglig. Vill du inte planera runt bilen finns organiserade utflykter, men även de kör oftast tidigt av samma skäl.

Från Puerto del Carmen tar du LZ-2 västerut mot Yaiza och sedan LZ-67 norrut in i parken. Från Costa Teguise eller Arrecife lägg på en halvtimme.

La Geria

På väg tillbaka från Timanfaya tar du LZ-30 — vägen som går genom La Geria mellan Uga och San Bartolomé. Det är sannolikt det märkligaste odlingslandskap som finns i Europa: enskilda vinstockar planterade i trattformade gropar i den svarta askan, var och en med en halvmåne av staplad lavasten som vindskydd. Fälten sträcker sig kilometervis.

Flera bodegas ligger direkt vid vägen och tar emot besökare för provsmakning. Malvasía-vinerna härifrån är torra, mineraliska och inte som något annat — mer om dem i vår artikel om kanariskt vin. Den som kör får hålla sig till en klunk eller avstå; polisen kontrollerar nykterhet också här.

Yaiza, El Golfo, Los Hervideros, Janubio

Yaiza är en av öns vackraste byar — låg, vit och prydlig — och ett bra lunchstopp. Därifrån går vägen ner mot västkusten.

El Golfo är en halv krater som havet ätit sig in i, med en grön lagun i botten. Färgen kommer från alger i det saltrika vattnet. Du ser lagunen från en utsiktsplats ovanför; ner till strandkanten är avstängt. Byn El Golfo strax intill har en rad fiskrestauranger vid vattnet.

Los Hervideros är några kilometer söderut: lavaklippor genomborrade av tunnlar och blåshål där bränningarna slår upp genom hålen. Det finns anlagda gångstigar och det kostar ingenting. Kom vid grov sjö om du vill se det på riktigt — då sprutar det flera meter.

Salinas de Janubio är öns stora saltverk, ett rutmönster av grunda bassänger i rosa och vitt vid en vik. Det bästa fotoläget är från vägkanten ovanför. Saltet därifrån används fortfarande.

Playa Blanca och Papagayo

Playa Blanca i sydspetsen är en lugn badort med en fin strandpromenad och färjeläget mot Fuerteventura — se färja mellan Kanarieöarna om du funderar på en dagsutflykt över sundet.

Öster om orten ligger Papagayo-vikarna innanför naturskyddsområdet Los Ajaches. Sista biten går på grusväg och det tas ut en avgift vid bommen. Vägen är körbar med vanlig personbil i lugn fart, men kontrollera hyresavtalet — många firmor undantar uttryckligen grusvägar från försäkringen. Vill du inte riskera det finns båtar från Playa Blanca.

Rutt B: Norr — Teguise, Haría, Mirador del Río, Jameos del Agua

Norra Lanzarote är grönare, kuperad och betydligt mindre exploaterad. Det är också här de flesta av César Manriques arbeten ligger. Manrique (1919–1992) formade hur ön ser ut i dag mer än någon annan enskild person — han drev igenom låg vit bebyggelse, få skyltar och att naturformationer skulle göras tillgängliga utan att förstöras.

Teguise

Teguise var öns huvudstad i flera hundra år och är den enda ort på Lanzarote som känns historisk. Vita hus, kyrkotorg, smala gator och slottet Santa Bárbara på vulkankäglan ovanför. På söndagar hålls öns största marknad här; då är det fullt och parkeringen ligger i utkanten. Andra dagar är byn tyst på gränsen till sömnig, vilket många föredrar.

Haría och Mirador del Río

Från Teguise går LZ-10 norrut över Los Valles och upp på höjderna. Vägen är en av öns finaste — kurvig, grön och med utsikt åt båda hållen. Haría ligger i "de tusen palmernas dal" och är omtyckt av dem som tycker att resten av ön är för karg. Manrique bodde här de sista åren; huset är öppet som museum.

Fortsätt upp till Mirador del Río i norra klippkanten, på nästan 500 meters höjd över sundet. Manrique byggde in utsiktspunkten i berget så att den knappt syns utifrån. Utsikten går över El Río-sundet till La Graciosa, öns åttonde ö, med sina vita stränder och sandvägar. Det är en av de vyer som faktiskt lever upp till ryktet — förutsatt att det inte är dimmigt, vilket det kan vara på höjden även när kusten är solig.

Jameos del Agua och Cueva de los Verdes

Båda ligger i samma lavatunnel på östra sidan, skapad av utbrottet från vulkanen La Corona. Tunneln är en av världens längsta av sitt slag.

Jameos del Agua är Manriques mest kända verk: en instörtad del av tunneln som han gjorde om till konsertlokal, restaurang och trädgård med en vit pool. I den underjordiska sjön lever små blinda, vita krabbor — Munidopsis polymorpha — som inte finns naturligt någon annanstans i världen.

Cueva de los Verdes är samma tunnel men obearbetad, med en guidad vandring genom gångarna. Öborna gömde sig här undan sjörövare i århundraden. Guidningen slutar med ett trick som inte ska avslöjas i förväg.

Gör båda samma dag — de ligger några minuters bilfärd från varandra — men var beredd på att det tar tre till fyra timmar tillsammans.

Órzola och hemvägen

Órzola längst i norr är en liten fiskehamn och avgångsplats för färjan till La Graciosa. Överfarten tar en knapp halvtimme. Vill du bara äta gäller fisk vid hamnen. Vill du åka över till La Graciosa ska det vara en egen dag, inte ett tillägg.

Hemvägen går söderut på LZ-1 längs östkusten, förbi kaktusträdgården i Guatiza och Tahíche där Manriques första hus — byggt ovanpå och nere i lavabubblor — ligger. Sedan in i Arrecife och vidare.

Vinden, tankningen och de små sakerna

Vinden

Passadvinden blåser från nordost större delen av året och Lanzarote är låg och öppen. Det påverkar körningen mer än man tror:

• Sidvind på de öppna slätterna mellan Arrecife och Yaiza kan rycka i ratten, särskilt i småbilar och skåpbilar. Håll ett stadigt grepp och sänk farten.
• Bildörrar. Öppna aldrig en dörr slarvigt på en utsiktsplats — vinden tar den, och det är en av de vanligaste skadorna på hyrbilar här.
• Utsiktsplatserna är kallare än kusten. Mirador del Río på 475 meter är märkbart svalare än Playa Blanca.
• Sand och damm ligger på vindrutan efter en dag ute. Kontrollera spolarvätskan när du hämtar bilen.

Norrkusten vid Famara är den blåsigaste delen av ön och samtidigt den mest storslagna. Den är ett stopp värt att lägga till i norra rundan om du har tid — men bada inte där utan att veta vad du gör; strömmarna är kraftiga.

Tankning

Bränsle är billigt på Kanarieöarna jämfört med fastlandet, och stationerna längs LZ-1 och LZ-2 samt runt Arrecife är många. I norra delen kring Haría och Órzola och i den västra kustslingan är de däremot glesa. Tanka i Arrecife, Yaiza eller Puerto del Carmen innan du ger dig av — det tar fem minuter och tar bort ett problem.

Lavapooler och bad

Lanzarotes bästa bad är inte alltid stränder. Charco del Palo på östkusten och naturbassängerna på flera ställen längs norra kusten är formade av lava och beror på tidvattnet. Vi har samlat dem i guiden till svarta stränder och lavapooler.

Vanliga frågor om bilrundtur på Lanzarote

Måste jag boka något i förväg?

Timanfaya är det stopp där du märker skillnad. Tillträdet till parken är reglerat och antalet bilar begränsat, så där hjälper det att komma tidigt eller att lösa saken i förväg. Kolla vad som gäller hos nationalparksförvaltningen eller Cabildo de Lanzarote inför resan — reglerna har ändrats flera gånger. Resten av stoppen på rutterna kan du köra fram till utan att ha bestämt dig dagen innan.

Hur lång tid tar en rundtur?

Räkna med en full dag per rutt, från nio till mörkrets inbrott. Själva körningen är sällan mer än två till tre timmar sammanlagt — det är stoppen som äter dagen. Slår du ihop båda rutterna till en dag hinner du köra sträckan, men inte se den.

Går det med barn eller barnvagn?

Bilrundturen i sig fungerar bra med barn: avstånden är korta och det är sällan mer än tjugo minuter mellan stoppen. Enskilda sevärdheter är däremot besvärliga — Cueva de los Verdes har trappor och ojämnt underlag, och trapporna ner mot vissa kustpartier är branta. Barnvagn fungerar i Teguise, i Playa Blancas strandpromenad och på de flesta utsiktsplatser, men inte i grottorna.

Behöver jag verkligen hyrbil?

För det här upplägget, ja. Bussnätet på Lanzarote binder ihop orterna men går inte till Timanfaya, La Geria eller kustvägen vid Los Hervideros på ett sätt som duger för en rundtur. Alternativet är en organiserad utflykt, som tar dig till samma platser men på arrangörens tempo.

Vad kostar en sådan dag ungefär?

Hyrbil i småbilsklassen är billig på Lanzarote jämfört med Sverige, och bränsle kostar mindre än på fastlandet. Det som drar iväg är entréerna: Timanfaya, Jameos del Agua och Cueva de los Verdes har var för sig avgifter i storleksordningen drygt hundra kronor per vuxen, och för en familj blir summan snabbt kännbar. Kombinationsbiljetter till flera av Manrique-anläggningarna brukar löna sig om du ska se mer än två — priserna sätts av Cabildo de Lanzarote och ändras med jämna mellanrum.

Vilken rutt ska jag välja om jag bara har en dag?

Söderrutten. Timanfaya, La Geria och kusten vid El Golfo är det som gör Lanzarote annorlunda från alla andra öar, och de tre ligger på rad. Norra rutten är vackrare i detalj men mindre ovanlig, och Jameos del Agua fungerar lika bra som en halvdag från Costa Teguise en annan gång.

Två dagar, inte en

Frestelsen att slå ihop rutterna till en enda lång dag är stark, eftersom ön är liten. Motstå den. Det som gör Lanzarote värt resan är att stanna vid saker som är udda snarare än stora — en gropodlad vinstock, ett blåshål, en vit krabba i en underjordisk sjö. Kör man förbi dem har man sett en ganska torr ö med bra vägar.

Bor du i Puerto del Carmen ligger båda rutterna inom räckhåll utan att du behöver flytta boende — se vad gör man i Puerto del Carmen för resten av det som finns i orten. Ska du vidare till grannöarna finns egna upplägg för bilrundtur på Gran Canaria och bilrundtur på Teneriffa. Och för budgeten finns Prisnivå.se:s genomgång av prisnivån på Lanzarote.