Första gången man ser en av de svarta stränderna på Kanarieöarna är reaktionen sällan hänförelse. Den är närmast förvirring – marken ser bränd ut, som om något gått fel. Sedan går man ut i vattnet, vänder sig om och ser sanden ligga kolsvart mot ett gnistrande blått hav och en grön bergssida, och då förstår man varför folk kommer tillbaka till just norrsidorna. Svarta stränder och lavapooler är öarnas egen badform, och de spelar efter delvis andra regler än sanden i söder.
Den svarta sanden och de naturliga havsbassängerna som lavan har lämnat efter sig är, tillsammans, det som skiljer Kanarieöarna från alla andra sydeuropeiska badmål. De ljusa turiststränderna i söder finns på hundra andra ställen. Det här finns knappt någon annanstans i Europa.
Varför sanden är svart
Hela ögruppen är vulkanisk och har byggts upp av lava som runnit ut i havet. Basalt – den vanligaste bergarten här – är mörk, och när vågorna maler ner den under årtusenden blir resultatet svart eller mörkgrå sand. Ju yngre kusten är geologiskt, desto mörkare och grövre är materialet. Vissa stränder är knappt sand alls utan snarare fin lavagrus, det som lokalt kallas callao.
De ljusa stränderna har en annan historia. Vissa – Maspalomas, Corralejo, Sotavento – består av fossil dynsand som byggts av krossade skal och kalkalger och blåst upp ur havet under tusentals år. Andra, som Las Vistas och Playa de las Teresitas, har inforslad sand. Det är alltså inte så att naturen valt ljust i söder och mörkt i norr; det är två helt olika processer.
Svart sand blir mycket het. Mörk basalt absorberar solvärme långt effektivare än ljus kalksand. Mitt på dagen kan ytan på en svart strand bli så varm att den är direkt smärtsam att gå på barfota – och den håller värmen kvar in på eftermiddagen. Badskor eller flip-flops är inte överdrivet på de här stränderna, det är minimikravet. Detsamma gäller för barn, se guiden om barnvänliga stränder.
Var de svarta stränderna finns
Teneriffa
Norrsidan av Teneriffa har de mest dramatiska. Playa de Benijo ute på Anagahalvön är den mest kända: svart sand och grus, klippformationer som sticker upp ur bränningen, och en väg dit som slingrar sig genom Anaga landskapspark. Det är ett av öns bästa fotomotiv och ett av de sämre badställena – vågorna slår in direkt och strömmarna är kraftiga.
Playa del Bollullo nedanför La Orotava nås via en gångstig genom bananodlingar och har samma karaktär i mindre skala. Playa Jardín i Puerto de la Cruz är svart men skyddad av en vågbrytare, med trädgårdar som César Manrique formgav – det är den enda av norrkustens svarta stränder som fungerar som riktig badstrand.
I söder finns mörka stränder också, som Playa de la Arena vid Puerto de Santiago och Playa de Los Guíos under klipporna vid Los Gigantes. Los Guíos är mest sten och grus, men läget under den femhundra meter höga klippväggen är svårslaget.
La Palma, La Gomera och El Hierro
På La Palma är i princip alla stränder svarta. Puerto Naos på västsidan och Los Cancajos nära Santa Cruz de La Palma är de två med ordentlig service. Ön är fortfarande präglad av utbrottet i Cumbre Vieja 2021, och tillgängligheten i vissa områden har varierat sedan dess – kontrollera aktuellt läge hos ökommunen eller Cabildo de La Palma innan du planerar en dag på en specifik strand i väst.
La Gomera har mörka stränder i Valle Gran Rey, Playa de Santiago och vid San Sebastián. El Hierro har knappt någon sand alls – kusten är nästan uteslutande lavaklippa, och badandet sker i stället i naturliga bassänger.
Piscinas naturales – lavapoolerna
Där lava runnit ut i havet och stelnat har den ofta lämnat gropar och ringar i klippan. Havet fyller dem vid högvatten och vågsvall, solen värmer vattnet, och resultatet blir bassänger med havsvatten men utan bränning. På flera ställen har kommunerna byggt på med trappor, räcken och betongkanter. Det är den kanariska badformen framför andra, och den som bor här använder dem betydligt oftare än stränderna.
La Palma
Charco Azul vid San Andrés y Sauces på nordöstra kusten är den mest kända: flera sammanbyggda bassänger i lavan, med trappor och en promenad ovanför. La Fajana i Barlovento längre norrut har tre stora bassänger sida vid sida och är den bäst utbyggda på ön. Båda ligger på den vindutsatta nordsidan, vilket betyder att de stängs vid högt svall.
Teneriffa
El Caletón i Garachico är den mest sevärda av allihop, och historien bakom är hela poängen: bassängerna bildades av lavan från utbrottet 1706 som förstörde stadens hamn och rann rakt ut i havet. Det som var en katastrof för Garachico som handelsstad har blivit en av öns finaste badplatser. Räkna med trappor, mycket folk på sommarhelger och att det stängs när Atlanten är i rörelse.
Bajamar och Punta del Hidalgo på nordkusten nordost om La Laguna har stora, murade havsbassänger. De är mindre pittoreska än Garachico men praktiska, och de har varit lokalbornas badplats i generationer. Ligger man i Bajamars bassäng och tittar upp mot Anagas branter är det svårt att önska sig en pool i stället.
Lanzarote
Lanzarote har färre klassiska naturbassänger än de västra öarna, men flera lagunliknande vatten i lavan. Charco de San Ginés i Arrecife är egentligen en tidvattenlagun mitt i staden med fiskebåtar och restauranger runt om – man badar inte i den, men den är en av öns trevligaste platser att äta middag vid. Riktiga badbassänger finns bland annat i Punta Mujeres och Charco del Palo på östkusten, samt vid Los Charcones nära Playa Blanca – de sistnämnda är obemannade och utsatta för svall, och man ska vara försiktig där.
Gran Canaria
Vid Agaete på nordvästkusten ligger Las Salinas de Agaete, en rad bassänger i lavan bredvid hamnen i Puerto de las Nieves. Det är en av öns bästa halvdagar: bad i bassängerna, fisklunch i hamnen och färjan mot Teneriffa som lägger till bredvid. Bassänger finns också vid Sardina del Norte och på flera platser längs norrkusten.
Så badar man säkert i dem
Naturbassänger känns trygga eftersom vattnet är stilla. Det är precis därför folk råkar illa ut i dem. Riskerna är andra än på en strand men de finns.
- Tidvatten och svall. Det farliga är inte vattennivån utan enstaka stora vågor som slår över kanten. De kommer utan förvarning och kan spola ut en person i öppet hav. Titta på klippkanten – är den blöt högt upp har det redan slagit över idag.
- Gå aldrig ut på kanten för att fotografera när det svallar. Det är så de flesta olyckorna sker, och de sker på nordkusterna.
- Halka. Alger och sjögräs gör lavakanterna extremt hala. Badskor med grovt mönster, och gå långsamt.
- Sjöborrar sitter tätt på undersidorna av stenar och i sprickor. Sätt inte ner foten där du inte ser botten.
- Djupet varierar. Hoppa inte i. Bassängerna är ofta grundare än de ser ut, och botten är sten.
- Vattenomsättning. Efter långa perioder utan svall kan mindre bassänger bli stillastående och grumliga. Är vattnet grönt och luktar, hoppa över.
När de är stängda
De kommunalt skötta bassängerna spärras av vid högt svall, och det är helt vanligt under vinterhalvåret på nordkusterna. Ibland stängs de i dagar. Ibland öppnar de igen samma eftermiddag. Ett rött band eller en bom över trappan betyder att man inte går ner, punkt – kommunerna sätter dem inte för säkerhets skull utan för att förhållandena faktiskt är farliga.
Stängning kan också ske för underhåll och rengöring, som brukar göras under lågsäsong. Kolla på respektive kommuns sida eller fråga i receptionen samma morgon om du planerar en längre resa dit.
| Bassäng | Ö | Läge | Karaktär |
|---|---|---|---|
| El Caletón | Teneriffa | Garachico, nordväst | Lava från 1706, utbyggd, populär |
| Bajamar | Teneriffa | Nordkusten | Stora murade bassänger |
| Punta del Hidalgo | Teneriffa | Nordkusten | Lokal, utsatt för svall |
| Charco Azul | La Palma | San Andrés y Sauces | Naturlig, trappor |
| La Fajana | La Palma | Barlovento | Tre bassänger, bäst utbyggd |
| Las Salinas | Gran Canaria | Agaete, nordväst | Vid hamnen, restauranger nära |
| Punta Mujeres | Lanzarote | Östkusten | Flera små, i byn |
| La Maceta | El Hierro | El Golfo | Naturlig, mycket utsatt |
Praktiskt
De flesta bassängerna ligger på nordkusterna, alltså på den molnigare och blåsigare sidan av respektive ö. Det betyder två saker: åk dit på en dag när prognosen är bra, och ta med en tröja. Det kan vara tio grader svalare i Bajamar än i Los Cristianos samma eftermiddag.
Nästan alla kräver bil. Bussarna går, men glest, och man vill inte stå och vänta fyrtio minuter i blåst efter badet – se guiden om att hyra bil. Serviceutbudet varierar: Garachico och La Fajana har kiosk och toaletter, medan mindre bassänger inte har någonting alls.
Ta med badskor, handduk, vatten och solkräm. Skuggan är obefintlig på lavaklippa, och som med all sol på den här latituden underskattar man den – artikeln om sol, UV och säkerhet i vattnet går igenom varför. Vad gäller djuren är sjöborren den mest realistiska olyckan, och den behandlas i sammanställningen över farliga djur på land och i vatten.
Och om du väljer mellan en dag i en lavapool och en dag på en sandstrand i söder: gör bägge. De är inte samma sorts upplevelse, och den som bara gör det ena har sett halva ögruppen. Översikten över de bästa stränderna täcker den andra halvan, och flaggsystemet och strömmarna gäller på båda.
Vanliga frågor om svarta stränder och lavapooler
Är svart sand farlig att ligga på?
Nej, men den blir mycket het. Mörkt lavagrus absorberar solen på ett helt annat sätt än ljus sand, och mitt på dagen kan ytan bli obehaglig att gå på barfota. Badskor eller flip-flops löser det. Sanden färgar inte av sig, men den fastnar mer envist i badkläder än ljus sand gör.
Passar de för barn?
De flesta svarta stränderna gör det inte. De ligger på nordsidorna, är öppna mot Atlanten och har bränning och ström. Lavapoolerna är en annan sak: när havet är lugnt är de i praktiken naturliga barnbassänger, och flera anläggningar har trappor, räcken och grunda delar. När det är dyning ska barn inte vara i närheten alls.
Hur vet man om en lavapool är säker just idag?
Titta på havet utanför, inte på poolen. Slår vågorna över kanten är den stängd i praktiken även om ingen skylt säger det, för det är just överspolningen som drar folk ut. Många kommuner sätter upp flaggor eller stänger av med kedja vid hög dyning, och det beslutet ska respekteras.
Finns det solstolar och toaletter?
Vid de anlagda naturbassängerna finns ofta duschar, toaletter och ibland en kiosk. Vid de mer avlägsna svarta stränderna finns ingenting — ta med vatten, sopor tillbaka och egen skugga. Skugga är över huvud taget en bristvara, se vår artikel om sol, UV och säkerhet.
Var parkerar man?
Ofta i en liten grusficka vid vägen som fylls tidigt på helger. Kommer du efter tio på en söndag i högsäsong får du räkna med att köra ett stycke och gå tillbaka. Ställ aldrig bilen så att en smal serpentinväg blockeras — det är både bötesgrundande och praktiskt hänsynslöst.
Kan man ta med sig svart sand eller lavasten hem?
Låt bli. Att plocka sand, sten och material i skyddade naturområden är förbjudet, och flera av öarnas mest kända platser ligger inom naturparker där reglerna är stränga. Det är också en av de vanligaste anledningarna till att besökare får problem med parkförvaltningen.