Kanarieöarna är en av Europas säkraste resmål när det gäller farliga djur. Det finns inga giftormar, inga skorpioner, inga krokodiler och inga insektsburna sjukdomar som malaria eller dengue. Ändå dyker frågan om farliga djur upp gång på gång bland svenskar som ska resa till ögruppen – och det finns faktiskt ett par saker som är bra att känna till, både på land och i havet.
Den här artikeln går igenom vilka djur som faktiskt kan vara farliga, hur stor risken egentligen är att stöta på dem, och inte minst vilka djur som många tror finns där men som i praktiken inte utgör något hot alls.
Farliga djur på land
Listan över farliga landdjur på Kanarieöarna är remarkabelt kort. Det finns inga giftiga ormar (mer om det nedan), inga skorpioner och inga större rovdjur. De djur som faktiskt kan orsaka problem är små, nattaktiva och extremt skygga.
Jätteskolopender (Scolopendra morsitans)
Det närmaste man kommer ett genuint farligt landdjur på Kanarieöarna är den tropiska tusenfotingen Scolopendra morsitans, ibland kallad jätteskolopendern. Det är en tusenfoting som kan bli upp till 25 centimeter lång, med ett gulbrunt till mörkt utseende och tydliga klor framtill som den använder för att injicera gift.
Djuret lever under stenar, i murar och i sprickor i marken. Det är strikt nattaktivt och extremt skygg – det flyr från ljus och vibrationer. Bettet är smärtsamt och kan jämföras med ett kraftigt getingstick, ibland värre. Området runt bettet svullnar och kan vara ömt i flera dagar. I sällsynta fall kan man få en allergisk reaktion och bör då söka vård.
Skolopendern finns på samtliga öar, men den är så skygg att de allra flesta turister aldrig ser en. Det enda dokumenterade fallet bland turister som ofta nämns i lokala medier handlar om en person som aktivt petade på djuret. Det bästa rådet är att inte vända på stenar under vandringar och att skaka ur skor som stått ute över natten – en försiktighetsåtgärd som framför allt gäller om man bor i lantlig miljö.
Spindlar
Det finns spindlar på Kanarieöarna, men ingen av dem utgör ett allvarligt hot mot människor. Den mest omtalade är den falska änkan (Steatoda nobilis), en liten spindel som kan ge ett bett som svider och svullnar, ungefär som ett myggbett. Det är inte farligt för vuxna.
På internet sprids ibland påståenden om att det ska finnas svarta änkor (Latrodectus) eller brunspindlar (Loxosceles) på öarna. Det finns inga bekräftade stabila populationer av dessa arter på Kanarieöarna. Det förekommer då och då enstaka exemplar som följt med i fruktleveranser eller liknande, men det rör sig inte om etablerade arter i naturen.
Tarantellor finns inte heller på Kanarieöarna.
Kalifornisk kungsnok – ofarlig men uppmärksammad
Det finns inga inhemska ormar på Kanarieöarna. Däremot har Gran Canaria sedan slutet av 1990-talet en invasiv population av kalifornisk kungsnok (Lampropeltis californiae). Dessa ormar härstammar från husdjur som rymde eller släpptes fria och har sedan dess förökat sig kraftigt, framför allt i områdena kring Telde, Valsequillo och Gáldar, samt på senare år även i utkanten av Las Palmas de Gran Canaria.
Den kaliforniska kungssnoken är helt ofarlig för människor. Den är inte giftig, den biter sällan, och ett eventuellt bett från ett litet exemplar är ofarligt. Ormen är dock ett allvarligt ekologiskt problem. Den har decimerat Gran Canarias endemiska ödlor med upp till 90 procent i drabbade områden. Myndigheterna bedriver sedan 2009 ett aktivt bekämpningsprogram och har tagit bort över 17 000 exemplar.
Om du ser en orm på Gran Canaria är det med all sannolikhet en kalifornisk kungsnok. Den är ormskräckigens mardröm men helt harmlös. På övriga öar – Tenerifffa, Lanzarote, Fuerteventura, La Palma, La Gomera och El Hierro – finns inga ormar överhuvudtaget i naturen.
Getingar, bin och myggbett
Getingar och bin finns på Kanarieöarna, precis som i Sverige. För de allra flesta är ett stick obehagligt men ofarligt. Personer med känd allergi mot bi- eller getingstick bör naturligtvis ta med sin adrenalinpenna. Under vandring i naturen är det en god idé att bära slutna skor och långa byxor.
Myggor förekommer, framför allt vid gryning och skymning i fuktiga områden, men det finns inga myggburna sjukdomar på Kanarieöarna. Inga injektioner eller malariaprofylax behövs.
Herrelösa hundar och katter
På Kanarieöarna, liksom i stora delar av Sydeuropa, finns det herrelösa hundar och förvildade katter. Risken att bli attackerad är liten, men man bör undvika att närma sig eller mata okända djur. Rabies är utrotat i Spanien, men bett från herrelösa djur kan ändå leda till infektioner och bör alltid ses av läkare.
Sammanfattning: risknivå på land
| Djur | Farlighet | Sannolikhet att stöta på | Reell risk |
|---|---|---|---|
| Skolopender | Medel (smärtsamt bett) | Mycket låg | Låg |
| Falsk änka (spindel) | Låg | Låg | Mycket låg |
| Kalifornisk kungsnok (Gran Canaria) | Ingen (ofarlig) | Låg | Ingen |
| Getingar/bin | Låg (hög vid allergi) | Medel | Låg (hög vid allergi) |
| Herrelösa hundar | Låg–medel | Medel | Låg |
Den slutsats som är värd att dra är att getingar och bin, paradoxalt nog, utgör den största reella risken på land – inte för att de är särskilt farliga, utan för att sannolikheten att stöta på dem är så mycket högre än för exempelvis en skolopender. Är du allergisk mot bistick bör du förbereda dig, precis som hemma.
Farliga djur i havet
Det är i vattnet de flesta obehagliga möten med djur faktiskt sker på Kanarieöarna. Ingen av de arter som nämns nedan är dödlig under normala omständigheter, men ett par av dem kan ge kraftig smärta och kräva läkarvård.
Sjöborrar
Det vanligaste djuret du faktiskt kommer att stöta på – bokstavligen – är sjöborren. Populationen av den svarta sjöborren (Diadema africanum) har ökat kraftigt runt Kanarieöarna de senaste decennierna, delvis på grund av överfiske av deras naturliga fiender.
Sjöborrar sitter på klippor i grunt vatten och deras långa, vassa taggar tränger lätt igenom hud. Det gör rejält ont och taggspetsarna kan brytas av under huden, vilket leder till infektion om de inte avlägsnas. Sjöborrar är inte giftiga i egentlig mening, men det inflammatoriska svaret i kroppen kan vara kännbart.
Om du badar från klippor eller snorklar – bär badsko. Det är det enklaste och mest effektiva rådet i den här hela artikeln.
Maneter
Maneter förekommer periodvis runt Kanarieöarna, framför allt under vinterhalvåret och tidig vår. De vanligaste arterna ger en brännande smärta vid kontakt, men är inte livsfarliga. På de stora turiststränderna vakar badvakter, och gula flaggor med en bild på en manet sätts upp när det finns maneter i vattnet.
Vid manetstick: skölj med saltvatten (aldrig sötvatten), ta bort eventuella tentakler med en pinne eller plastkort, och applicera värme. Sök vård om reaktionen är kraftig eller om du är osäker.
Portugisisk örlogsman (Physalia physalis)
Det här är det farligaste havsdjur du realistiskt sett kan stöta på runt Kanarieöarna, och det enda som under olyckliga omständigheter kan vara livsfarligt. Portugisisk örlogsman är egentligen inte en manet utan en koloni av organismer som lever i symbios. Den har en karakteristisk blåviolett blåsa som flyter på ytan och långa tentakler som kan nå 10–30 meter under vattnet.
Stinget är extremt smärtsamt och kan ge kraftiga brännmärken, andnöd, hjärtpåverkan och i sällsynta fall anafylaktisk chock. Det har förekommit dödsfall globalt, om än mycket ovanligt. Även döda exemplar som spolats upp på stranden kan ge ett kraftigt stick – rör dem aldrig.
Portugisisk örlogsman kan inte simma utan drivs av vind och strömmar. Enstaka exemplar kan dyka upp när som helst, men riktiga massförekomster – som den extrema händelsen 2010 då över 100 000 kolonier registrerades kring Kanarieöarna och Iberiska halvön – är ovanliga och oförutsägbara. Stränder stängs tillfälligt vid fynd. Lyssna alltid på lokala varningar och flaggsystemet på stranderna.
Vid stick från portugisisk örlogsman: lämna vattnet omedelbart, skölj med saltvatten, ta bort tentakelfragment (använd inte bara händerna – använd handskar eller pincett), applicera värme (runt 45 grader) och sök vård. Använd inte vinäger – till skillnad från vid vanliga manetstick kan vinäger förvärra situationen med portugisisk örlogsman.
Fjärsing (Trachinus draco)
Fjärsingen, på spanska kallad "araña" (spindel), är en bottenfisk som gräver ner sig i sanden med bara ryggfenan och ögonen synliga. Om man kliver på den injiceras ett gift via taggarna på ryggfenan. Smärtan beskrivs ofta som den värsta man upplevt – intensiv, brännande, och kan pågå i timmar. Området svullnar kraftigt.
Fjärsingar finns i grunda sandiga vatten runt samtliga Kanarieöar och är vanligast under sommarmånaderna. De är sannolikt den art som orsakar flest smärtsamma incidenter bland badare efter sjöborrarna. Giftet är värmekänsligt – doppa foten i varmt vatten (cirka 45 grader) så snabbt som möjligt.
Badsko hjälper mot fjärsingar också. Det samma gäller att undvika att vada i grunt vatten på sandbottnar där man inte kan se botten tydligt.
Skorpionfisk (Scorpaena spp.)
Flera arter av skorpionfisk lever runt Kanarieöarna, bland annat den svarta skorpionfisken (Scorpaena porcus) och den röda (Scorpaena scrofa). De lever på klippbottnar och är mästare på kamouflage. Ett stick från deras giftiga ryggtaggar är mycket smärtsamt och kan ge svullnad och illamående, men är normalt inte livsfarligt.
Risken att kliva på en skorpionfisk är betydligt lägre än för fjärsing, eftersom skorpionfisken föredrar klippbottnar där man sällan vadar. Dykare och snorklare löper viss risk om de tar tag i klippor utan att titta.
Rockor
Olika arter av rockor förekommer runt öarna, bland annat pilrockor (Dasyatis pastinaca). Deras gifttagg på svansen kan orsaka allvarliga sårskador och kraftig smärta. I praktiken är mötet med en rocka ovanligt för vanliga badare – de föredrar djupare vatten eller grunt vatten på avlägsna platser. Dykare bör vara medvetna om deras existens.
Muränor
Det finns flera arter av muränor i vattnen runt Kanarieöarna. De lever i klippsprickor och grottor och kommer sällan ut under dagtid. Muränor är inte giftiga men har starka käkar och vassa tänder. De biter bara om de provoceras – typiskt om en snorklare eller dykare för in handen i en springa. Ett muränbett kan ge rejäla sårskador som kräver medicinsk behandling.
Hajar
Ja, det finns hajar runt Kanarieöarna. Minst ett tjugotal arter har dokumenterats, bland annat ängelhaj, hammarhai, blåhaj, brugd, kortfenad mako och till och med enstaka observationer av valhaj. Det låter dramatiskt, men verkligheten är en helt annan.
Sedan man började föra statistik har det registrerats sammanlagt sju hajattacker i hela Kanarieöarna – totalt, genom historien. Ingen av dem har varit dödlig. Den senaste dokumenterade incidenten var 2015, när en liten silkeshaj nappade på en kvinna vid Arinaga-stranden på Gran Canarias östkust. Skadorna var lindriga.
De flesta hajar runt öarna lever på djupt vatten långt från kusten. Den art man oftast stöter på som dykare är ängelhaj (Squatina squatina), en fredlig bottenlevande art som är helt ofarlig så länge man inte stör den. Kanarieöarna är faktiskt en av de sista platserna i världen med en livskraftig population av ängelhaj, och arten är akut hotad globalt. Att se en är ett privilegium, inte ett hot.
Så nej – hajar är inte något du behöver oroa dig för på Kanarieöarna.
Sjöormar
Det finns inga sjöormar i Atlanten. Om du ser en ormlikt djur i vattnet runt Kanarieöarna är det med all sannolikhet en murän eller en ofarlig ålart som kallas culebrita på spanska. Helt harmlös.
Sammanfattning: risknivå i havet
| Djur | Farlighet | Sannolikhet att stöta på | Reell risk |
|---|---|---|---|
| Sjöborrar | Låg–medel | Hög (klippbad) | Störst reell risk |
| Fjärsing | Medel (extrem smärta) | Medel | Medel |
| Maneter (vanliga) | Låg–medel | Medel (säsongsberoende) | Medel |
| Portugisisk örlogsman | Hög (potentiellt livsfarlig) | Låg (sporadisk) | Låg–medel |
| Skorpionfisk | Medel | Låg | Låg |
| Muränor | Medel (vid provokation) | Låg | Låg |
| Rockor | Medel–hög | Mycket låg | Mycket låg |
| Hajar | Hög (teoretiskt) | Extremt låg | Minimal |
Mönstret är tydligt: det är de minst dramatiska djuren – sjöborrar och fjärsingar – som står för de flesta faktiska incidenterna. Hajarna, som väcker mest rädsla, utgör i praktiken inget hot alls.
Skillnader mellan öarna
Det marina djurlivet är i stort sett detsamma runt alla öar. Sjöborrar, maneter, fjärsingar och skorpionfiskar finns överallt. Portugisisk örlogsman dyker upp sporadiskt vid samtliga öar, drivna av vind och strömmar.
På land finns det däremot en viktig skillnad: den kaliforniska kungssnoken finns enbart på Gran Canaria. Den har inte spridit sig till andra öar, och myndigheterna arbetar aktivt med gränskontroller för att förhindra att ormen transporteras mellan öarna via gods eller fordon. På Teneriffa, Lanzarote, Fuerteventura, La Palma, La Gomera och El Hierro finns inga ormar alls i naturen.
Skolopendern finns på samtliga öar men är möjligen vanligast på Lanzarote och Fuerteventura, där det torra klimatet och det steniga landskapet erbjuder gott om gömställen.
Djur som många tror finns – men som inte gör det
En liten mytavlivning:
- Giftormar: Det finns inga giftormar på Kanarieöarna. Den enda orm som förekommer (kalifornisk kungsnok på Gran Canaria) är helt ofarlig.
- Skorpioner: Finns inte på Kanarieöarna.
- Tarantellor: Finns inte på Kanarieöarna.
- Svarta änkor (Latrodectus): Ingen etablerad population. Enstaka exemplar kan följa med leveranser men det handlar inte om en art som lever i naturen på öarna.
- Krokodiler: Nej. Finns inte.
- Farliga hajar nära stränder: De hajarter som lever runt öarna håller sig på djupt vatten. Ängelhajarna vid kusten är ofarliga.
- Sjöormar: Finns inte i Atlanten.
- Malaria/denguemyggor: Kanarieöarna är fria från myggburna sjukdomar.
Risken för farliga djur jämförd med naturkatastrofer
Om man ser till reella risker på Kanarieöarna är det inte djurlivet som bör stå högst på oroslisttan. De faktiska farorna som historiskt orsakat skador och dödsfall på öarna är av en helt annan natur.
Starka havsströmmar och höga vågor är den enskilt största dödsorsaken bland turister. Flera stränder har kraftiga underströmmar, och Atlanten kan snabbt gå från lugn till våldsam. Att respektera flaggsystemet på stränderna (röd flagga = badförbud) är viktigare än att oroa sig för något djur.
Trafikolyckor är den näst vanligaste orsaken till att turister skadas allvarligt, vilket gäller på Kanarieöarna liksom i resten av världen.
Vulkanisk aktivitet är en realitet. Kanarieöarna är vulkaniska till sitt ursprung och sex av sju öar betraktas som vulkaniskt aktiva (La Gomera undantaget). Det senaste utbrottet ägde rum på La Palma 2021, då vulkanen Cumbre Vieja var aktiv i 85 dagar och förstörde över 2 600 byggnader. Inga människor omkom direkt av utbrottet, men de materiella skadorna var enorma. El Hierro hade ett undervattensutbrott 2011–2012. Teneriffa har vulkanen Teide, som senast hade ett utbrott 1909.
Det har också spekulerats om risken för en megatsunami orsakad av ett flankskred på Cumbre Vieja. Moderna studier har dock visat att detta scenario är kraftigt överdrivet. Eventuella skred sker stegvis snarare än som ett enda katastrofalt block, och sannolikheten för en storskalig kollaps ligger på tidsskalor av hundratusentals år. De lokala tsunamiriskerna är reella men hanterbara, och öarna har drabbats av fyra kända seismiskt utlösta tsunamier sedan 1755 – samtliga med ursprung i jordbävningar vid den Azorisk-Gibraltariska plattgränsen.
Plötsliga skyfall och översvämningar, särskilt i de branta dalarna (barrancos) på Gran Canaria och Teneriffa, utgör en årlig risk under vintermånaderna. Vandrar man i bergsområdena under vintern bör man vara medveten om att torrfåror snabbt kan fyllas av vattenmassor.
Extremvärme och calima – het, sandladdad ökenluft från Sahara – kan ge temperaturer upp till 45 grader i bergsterrängen under sommaren. Uttorkning kan ske inom en timme vid hård vandring utan tillräckligt med vatten. Det är en betydligt mer konkret fara för vandrare än något djur.
Praktiska råd
- Skaffa ett par badskor. De skyddar mot sjöborrar, fjärsingar och skorpionfiskar – alla de vanligaste havsrelaterade incidenterna.
- Respektera strandfllaggor och varningar. Röd flagga betyder badförbud. Gul flagga med manetbild betyder att det finns maneter i vattnet.
- Rör aldrig en portugisisk örlogsman, inte ens om den ser död ut på stranden.
- Skaka ur skor som stått ute över natten, framför allt i lantlig miljö.
- Undvik att sticka in händer i klippsprickor under vatten.
- Har du allergi mot bi- eller getingstick – ta med din medicin.
- Under vandring: bär ordentliga skor, ta med minst en liter vatten per timme och undvik att vandra i barrancos under regn.
Med dessa enkla försiktighetsåtgärder kan du tryggt njuta av Kanarieöarnas natur, både på land och under ytan. Det verkliga hotet mot din semester är inte en tusenfoting under en sten eller en haj ute till havs – det är att glömma solskyddet på en tre timmar lång vandring i calima, eller att ignorera den röda flaggan på stranden för att vågorna ser "lagom" stora ut.
