Frågan "vilken är bäst?" har inget svar på Kanarieöarna, och det är inte ett undvikande svar. Det beror på att stränderna här är gjorda av helt olika saker. En del är importerad Saharasand som ligger bakom en vågbrytare och känns som en pool. Andra är kolsvart lavagrus där bränningen slår in med kraft nog att välta en vuxen. Emellan dessa ytterligheter finns hundratals bukter, och den som säger att en av dem objektivt är "bäst" har antagligen bara varit på en av öarna.
Det här är en genomgång ö för ö, med en tydlig linje: vad gör stranden speciell, och vem passar den för. Om du redan vet vad du vill ha kan du hoppa till din ö. Om du inte vet vilken ö du ska välja överhuvudtaget, börja hellre med jämförelsen mellan öarna – strandvalet följer sedan nästan av sig självt.
Tre saker som avgör mer än du tror
Norr eller söder. Passadvinden kommer från nordost och träffar öarnas norrsidor först. Där blir det molnigare, grönare, blåsigare och vågigare. Södersidorna ligger i lä, får mer sol och lugnare vatten. Nästan alla de stora badorterna ligger i söder av precis den anledningen. Undantagen – Las Canteras i Las Palmas, Playa Jardín i Puerto de la Cruz – är just undantag, och de fungerar tack vare rev eller vågbrytare.
Sandtypen. Vulkansand är mörk och blir brännande het. Ljus sand på Kanarieöarna är antingen fossil dynsand som blåst upp ur havet under årtusenden (Fuerteventura, Corralejo, Maspalomas) eller inforslad. Skillnaden märks direkt i fotsulorna. Ta med badskor om du ska till en mörk strand mitt på dagen – det är inte överdrivet, det är sunt förnuft.
Vinden. Den blåser mer än folk räknar med, särskilt på Fuerteventura och Lanzarote och särskilt på eftermiddagarna sommartid. En strand som är underbar klockan tio kan vara en sandblästring klockan fyra. Läs mer om klimatmönstren innan du bokar en vecka i juli på en vindutsatt sträcka.
Tidvattnet förtjänar en fjärde rad, även om det sällan nämns i broschyrerna. Till skillnad från Medelhavet har Atlanten här ett tidvattenspann på ett par meter. På vissa stränder märks det knappt. På andra – Sotavento på Fuerteventura är det tydligaste exemplet – förvandlas platsen fullständigt mellan hög- och lågvatten. Det påverkar också hur brant strandkanten är och var strömmarna går, och det är en av anledningarna till att ett ställe kan kännas tryggt klockan tio och obehagligt klockan två.
Vet du redan vad du letar efter kan du gå direkt på strandväljaren och filtrera på ö, sandfärg, vågor och om du vill ha solsängar eller en tom naturstrand.
Jämförelse: tolv stränder som täcker de flesta behov
| Strand | Ö | Sand | Vindutsatt | Barnvänlig | Service |
|---|---|---|---|---|---|
| Playa de Las Vistas | Teneriffa | Ljus, inforslad | Nej | Ja, mycket | Full |
| Playa de las Teresitas | Teneriffa | Ljus, inforslad | Måttligt | Ja | God |
| Playa de Benijo | Teneriffa | Svart sand och sten | Ja | Nej | Ingen |
| Playa de Las Canteras | Gran Canaria | Ljus, gyllene | Måttligt | Ja, innanför revet | Full |
| Playa de Maspalomas | Gran Canaria | Ljus dynsand | Ja | Delvis | Delvis |
| Playa de Amadores | Gran Canaria | Ljus, inforslad | Nej | Ja, mycket | Full |
| Playa de Papagayo | Lanzarote | Ljus, naturlig | Nej (i vikarna) | Delvis | Minimal |
| Playa de Famara | Lanzarote | Gyllene | Ja, kraftigt | Nej | Begränsad |
| Playa Dorada | Lanzarote | Ljus | Nej | Ja, mycket | Full |
| Grandes Playas de Corralejo | Fuerteventura | Vit dynsand | Ja | Delvis | Begränsad |
| Playa de Sotavento | Fuerteventura | Ljus | Ja, kraftigt | I lagunen, ja | Begränsad |
| Playa de Cofete | Fuerteventura | Ljus | Ja | Nej – bada inte | Ingen |
Teneriffa: störst spännvidd av alla
Ingen annan ö har så stor skillnad mellan sina bästa stränder. Söderut ligger de tillrättalagda, norrut de vilda.
Playa de Las Vistas i Los Cristianos är förmodligen den mest funktionella familjestranden på hela ögruppen. Ljus sand, långgrunt, vågbrytare, livräddare, ramper. Den är inte vacker på ett vykortssätt – det ligger hotellblock bakom – men den gör exakt det den ska. Grannen Playa del Camisón är mindre och lugnare, och Playa del Duque i Costa Adeje är den påkostade varianten med randiga parasoll och priser därefter.
Playa de las Teresitas utanför Santa Cruz är öns mest fotograferade: gul sand mot mörka Anagaberg, palmrad, vågbrytare. Här badar lokalborna på helgerna. Kommer du från södra Teneriffa tar det över en timme, men i kombination med en tur upp i Anaga blir det en av resans bästa dagar.
Norrsidan är en annan planet. Playa de Benijo ligger vid slutet av vägen ut på Anagahalvön: svart sand, klippformationer ute i vattnet, brutalt vackert och ofta olämpligt att bada i. Playa del Bollullo nedanför La Orotava kräver en gångstig och belönar med samma sort av dramatik i mindre format. Playa Jardín i Puerto de la Cruz är svart sand men med trädgårdar formgivna av César Manrique och en vågbrytare som gör badet möjligt.
Och så El Médano, som egentligen inte hör hemma i någon kategori: öns vindsurfingcentrum, evig blåst, ung publik och en helt annan atmosfär än resten av södern.
Gran Canaria: en ö med tre olika kuster
Playa de Las Canteras mitt i Las Palmas är den strand jag skulle rekommendera först till någon som aldrig varit på Kanarieöarna. Tre kilometer stadsstrand med ett naturligt rev, La Barra, som ligger som en tröskel utanför och gör södra halvan nästan poollik medan norra änden får riktiga vågor för surfarna. Att kunna bada, äta en ordentlig lunch och gå på museum inom samma kvarter är ovanligt.
I söder ligger Playa de Maspalomas med dynerna bakom sig – Maspalomas dyner är ett naturreservat och en av öns verkliga sevärdheter. Stranden fortsätter i Playa del Inglés. Det är långt, brett och rejält blåsigt vissa dagar. Ta med vindskydd eller acceptera sanden i allt.
Vill du ha det motsatta – total lä – är det Playa de Amadores som gäller. Den är helt konstgjord, en insprängd bukt med ljus sand mellan två pirar, och vattnet står nästan stilla. Purister rynkar på näsan. Föräldrar till treåringar gör det inte. Samma logik gäller Playa de Las Burras i San Agustín och Anfi del Mar, som är den mest karibiskimiterande av dem alla.
Playa de Mogán vid Puerto de Mogán förtjänar en egen rad: liten, skyddad och med öns kanske trevligaste hamnpromenad direkt bakom. Taurito och Playa del Cura är mörkare i sanden och mindre kända, vilket ibland är hela poängen.
Lanzarote: klart vatten, mycket vind
Papagayo-stränderna på sydspetsen är öns självklara stjärna. Egentligen ett halvdussin vikar i naturskyddsområdet Los Ajaches, nådda via en gropig grusväg och en liten avgift per bil. Vattnet är genomskinligt, klipporna ramar in och servicen är nästan obefintlig. Ta med vatten. Grannvikarna Caleta del Congrio och Playa Mujeres är tystare.
Playa de Famara i nordväst är öns motpol: sex kilometer sand under en 400 meter hög klippvägg, konstant dyning och Lanzarotes surfhögkvarter. Vacker på ett sätt som få stränder är. Också farlig att bada på för den som inte kan läsa vatten – underströmmarna här är verkliga.
För familjer är Playa Dorada i Playa Blanca det pålitliga valet: skyddad, långgrund, full service. I Puerto del Carmen ligger Playa Grande och Los Pocillos längs samma promenad, och i Costa Teguise är Las Cucharas vindsurfarnas plats medan El Jablillo bredvid är den lugna barnviken.
Fuerteventura: mest sand per person
Om måttet är ren sandmängd vinner Fuerteventura utan diskussion. Öns kust består till stor del av ljus, fossil dynsand, och det finns sträckor där du kan gå en halvtimme utan att passera någon.
Grandes Playas de Corralejo i norr ligger inne i en naturpark av vandrande dyner, med Isla de Lobos och Lanzarote i siktlinjen. Playa de Sotavento söder om Costa Calma har en lagun som fylls och töms med tidvattnet och som förvandlar stranden fullständigt mellan förmiddag och eftermiddag. Och Cofete på Jandías baksida är den vildaste stranden på Kanarieöarna, med tolv kilometer sand, ingen bebyggelse, ingen service – och en underström som gör bad direkt olämpligt.
Ett återkommande tema på Fuerteventura: den bästa sanden ligger ofta i änden av en grusväg, och de flesta hyrbilsavtal förbjuder körning där. Läs villkoren, och läs vad som gäller för hyrbil på Kanarieöarna innan du bokar den billigaste försäkringen. Vid El Cotillo i nordväst finns dessutom lagunliknande vikar innanför naturliga stenrev som fungerar utmärkt för små barn.
La Palma, La Gomera och El Hierro: inte hit för sanden
De västliga öarna säljer inte strandsemester, och det är befriande ärligt. La Palma har svart sand i Puerto Naos och Los Cancajos, men det som faktiskt är sevärt är de naturliga havsbassängerna – Charco Azul och La Fajana – som beskrivs närmare i guiden om svarta stränder och lavapooler.
La Gomera har mörka stränder i Valle Gran Rey och vid San Sebastián, men de flesta kommer hit för lagerskogen i Garajonay. El Hierro har knappt någon sand alls; däremot La Maceta och Charco Azul, och några av de bästa dykvattnen i Atlanten. Åker du till någon av dessa öar för strandens skull har du missförstått vad de är bra på.
La Graciosa norr om Lanzarote är ett eget kapitel: ingen asfalt, ett par hundra invånare och stränder som Playa de las Conchas och Playa Francesa. Dagsutflykt med färjan från Órzola, och de flesta ångrar inte turen.
Solstolar, service och vad en stranddag kostar
På de stora, kommunalt skötta stränderna hyrs solstol och parasoll ut i uppdelade zoner, och priset ligger vanligtvis på några euro per stol och dag med parasollet som en extra post. På de påkostade stränderna i Costa Adeje och vid Anfi är det märkbart dyrare, ibland flera gånger så mycket, och där sätts priset av den som driver zonen snarare än av kommunen. På naturstränder som Papagayo, Cofete och Benijo finns inget att hyra alls.
Två saker att veta. Uthyrningen plockas ofta in när det blåser hårt eller när flaggan går till rött, alldeles oavsett vad du betalat på förmiddagen. Och du får alltid lägga din egen handduk var du vill på den fria delen av sanden – solstolszonerna upptar sällan mer än en del av stranden. En strandvecka blir avsevärt billigare om man köper ett parasoll första dagen i en av bazarerna än om man hyr sex dagar i rad. Prisbilden i stort finns i artikeln om prisnivån på Kanarieöarna och hos Prisnivå.se:s genomgång av Teneriffa.
Naturistbad
Naturistbad är utbrett och helt oproblematiskt på Kanarieöarna, men det är i regel informellt snarare än skyltat. Mönstret är detsamma överallt: nära hotellens nedgångar och de bemannade delarna är stranden konventionell, och ju längre bort från parkeringen du går, desto mer blandat blir det. Dyndelarna vid Maspalomas, de södra partierna av Sotavento och stora delar av Grandes Playas i Corralejo hör till de mest kända. På Lanzarote finns Charco del Palo som ett av få ställen där det är formellt organiserat. Ingen förväntar sig något av dig åt någotdera hållet.
Så väljer du praktiskt
- Småbarn: vågbrytare eller konstgjord bukt, ljus sand, livräddare. Amadores, Las Vistas, Playa Dorada, Playa de Las Burras. Detaljerna finns i guiden om barnvänliga stränder.
- Vågor och bräda: Famara, El Confital, norra Las Canteras, El Médano, Sotavento. Se genomgången av surf- och vindstränder.
- Ensamhet: Cofete, Benijo, Papagayos yttre vikar, La Graciosa. Räkna med noll service.
- Dramatik framför bad: Benijo, Bollullo, Los Guíos under Los Gigantes-klipporna.
- Stadsliv och strand samtidigt: Las Canteras. Inget annat är i närheten.
Innan du lägger dig till rätta: läs flaggan. Grönt, gult och rött betyder olika saker på olika stränder, och långt ifrån alla stränder har flaggstång eller livräddare överhuvudtaget. Genomgången av badvatten, strömmar och flaggsystemet tar tio minuter att läsa och är det mest användbara du kan göra före första badet. Samma sak gäller solen och UV-indexet – latituden här är samma som södra Marocko, och det märks.
En sista sak om vad "bästa stranden" betyder
De stränder som får flest bilder på sociala medier – Cofete, Benijo, Famara – är i regel de du inte ska bada på. De stränder du faktiskt får din bästa semesterdag på är oftast mindre spektakulära och har toaletter. Det finns ingen motsättning i att åka till båda: kör till den vilda på morgonen, fotografera, och lägg eftermiddagen på den tråkiga med livräddare. Det är så de flesta som bor här gör.
Ska du ta dig runt mellan flera av dem behöver du antingen bil eller tålamod med bussen – bägge fungerar, och avvägningen finns i artikeln om du behöver hyrbil på Kanarieöarna. Reser du med barn i bagaget är guiden om att resa med barn en bra början, och vill du ha en känsla för vad en strandvecka kostar finns jämförbara siffror hos Prisnivå.se:s genomgång av prisnivån på Gran Canaria.
Vanliga frågor om stränderna på Kanarieöarna
Vilken ö har de bästa stränderna?
Fuerteventura, om du med "bäst" menar mest sand och klarast vatten. Gran Canaria om du vill ha bredd — dyner, vågbrytarvikar och stadsstrand på samma ö. Teneriffa om du vill ha störst spännvidd mellan svart och vitt, vilt och skyddat. La Palma, La Gomera och El Hierro har lavapooler och dramatik men lite sand, och den som reser dit för strandsemester blir besviken.
Är stränderna barnvänliga?
Vissa är det, och det är sällan de vackraste. Det avgörande är om viken ligger bakom en vågbrytare eller är öppen mot Atlanten. Skyddade stränder som Amadores, Las Vistas och Playa Dorada fungerar med små barn, medan öppna sandsträckor på nord- och östkusterna har bränning som välter en vuxen. Vi går igenom kriterierna i guiden till barnvänliga stränder.
Finns det solstolar och toaletter?
På de organiserade turiststränderna nästan alltid: uthyrning av solstol och parasoll, duschar, toaletter och kiosk. På naturstränderna finns ingenting alls, inte ens skugga eller sopkärl. En hyrd solstol med parasoll för en dag kostar i storleksordningen vad en enkel lunch gör, och priset sätts kommunvis.
Hur kallt är vattnet?
Svalare än Medelhavet, och jämnare över året. Skillnaden mellan årets varmaste och kallaste vatten är bara några grader, med sensommar och tidig höst som varmast och sen vinter som kallast. Många simmar året runt utan våtdräkt; andra tycker att det är kyligt även i augusti. Nordkusterna ligger genomgående några grader under sydkusterna.
Går det att ta sig till stränderna med buss?
Till de stora turiststränderna, ja — kollektivtrafiken längs sydkusterna är tät och billig. Till de vilda stränderna i norr och på västkusterna behöver du bil, och till några av dem grusvägsvana. Avvägningen finns i artikeln om du behöver hyrbil på Kanarieöarna.
Finns det naturiststränder?
Ja, och de är fler än på de flesta andra europeiska resmål. Bakom dynerna vid Maspalomas, på delar av Corralejos långa sandsträcka och på flera avlägsna vikar är nakenbad accepterat och vanligt. Gränsen är sällan skyltad utan följer avståndet från bebyggelse — ju längre bort från solstolarna, desto mer utbrett.
Vad betyder flaggorna?
Grön, gul och röd anger badförhållandena, och röd flagg betyder badförbud, inte "var lite försiktig". Långt ifrån alla stränder har flaggor eller livräddare, och en strand utan flagga är inte samma sak som en säker strand. Hela systemet, tillsammans med hur du känner igen en underström, går vi igenom i badvatten, strömmar och flaggsystemet.