Playa de Cofete

Publicerad 4 augusti 2026 · Av Kanarieguidens redaktion

Det finns en punkt på grusvägen över Jandía där man stannar bilen utan att ha bestämt sig för det. Man har kört uppför i tjugo minuter, kommer över krönet vid Degollada de Cofete, och där nedanför ligger tolv kilometer sand mellan ett svart bergmassiv och Atlanten. Inte ett hus. Inte en parasoll. Bara sand, bränning och vind. Playa de Cofete är den mest överväldigande stranden på Kanarieöarna, och den man absolut inte ska bada på.

Det är viktigt att ha bägge sakerna klara innan man åker: det är värt resan, och det är inte en badstrand. Varje år måste räddningstjänsten hämta folk härifrån som inte förstått den andra delen.

Var Playa de Cofete ligger

Cofete ligger på nordvästsidan av Jandía-halvön, längst ner på Fuerteventura – alltså på baksidan av berget sett från Morro Jable och turistorterna. Halvön är öns vildaste del, med öns högsta berg Pico de la Zarza på över 800 meter, och stranden ligger vid dess fot.

Byn Cofete består av en handfull hus och ett par enkla serveringar. Det bor några få personer där. I övrigt är hela sträckan obebodd, och det är inte en tillfällighet – hela området ingår i Parque Natural de Jandía.

Playa de Cofete på Google Maps

Vägen dit – läs det här innan du bokar hyrbil

Vägen till Cofete går från Morro Jable västerut. Efter några kilometer tar asfalten slut och resten – ungefär 15–20 kilometer beroende på var man räknar från – är grusväg. Den klättrar upp över bergsryggen i serpentiner, ofta med brant stup på ena sidan och utan räcke, och fortsätter sedan ner på andra sidan. Sträckan tar oftast 45 minuter till en timme åt varje håll, och man kör hela tiden långsamt.

Vägen är tvättbrädig, dammig, smal på flera partier och kräver att man backar och möts. Skicket varierar kraftigt beroende på när den senast underhållits och om det regnat.

Det praktiskt viktigaste på hela den här sidan: de allra flesta hyrbilsavtal på Fuerteventura förbjuder uttryckligen körning på obelagd väg, och Cofete-vägen nämns ofta specifikt i villkoren. Kör du dit ändå och något händer – punktering, skada på underrede, olycka – gäller normalt inte försäkringen, och du kan bli betalningsskyldig för hela skadan plus bärgning. Det är inte en teoretisk risk; det är den vanligaste dyra semesterlärdomen på ön. Läs avtalet, och läs guiden om att hyra bil på Kanarieöarna.

Alternativen till egen bil

• 4x4-buss eller minibuss. Det finns fordon som går mellan Morro Jable och Cofete och som är byggda för sträckan. Det är det enklaste sättet att komma dit för de flesta. Turerna är få per dag och tiderna varierar med säsong – fråga i receptionen eller på turistbyrån i Morro Jable samma vecka.
• Taxi. Vissa taxibolag i Morro Jable kör sträckan med lämpligt fordon. Det kostar en del och ska avtalas i förväg, inklusive hämtning – mobiltäckningen i Cofete är opålitlig. Se hur taxi fungerar på Kanarieöarna.
• Organiserad utflykt. Halvdagsturer med guide går från flera orter på ön och löser både fordon och försäkringsfrågan.
• Hyrd fyrhjulsdriven bil med uttryckligt tillstånd i avtalet att köra på grusväg. Sådana finns hos vissa lokala uthyrare. Fråga specifikt och få det skriftligt.

Kör du ändå själv: fyll tanken i Morro Jable, ha vatten i bilen, kolla reservhjulet innan avfärd och åk inte i skymningen. Det finns ingen belysning, ingen bensin och ingen hjälp där ute.

Villa Winter

På sluttningen ovanför stranden står en vit byggnad med ett runt torn som inte ser ut att höra hemma där. Villa Winter byggdes på 1940-talet av den tyske ingenjören Gustav Winter, som hade koncession på stora delar av Jandía.

Runt huset har det växt en flora av historier: att det var ubåtsbas för Nazityskland, att det fanns en hemlig hangar, att flyende nazister passerade genom huset efter kriget, att det fanns ett plastikkirurgiskt operationsrum där nya ansikten gjordes. Ingen av dessa berättelser har kunnat beläggas, och historiker som gått igenom materialet har konsekvent avfärdat de mer spektakulära varianterna. Vad Winter faktiskt gjorde på Jandía under och efter kriget är däremot fortfarande delvis oklart, och det är antagligen därför myterna överlevt.

Huset har tidvis kunnat besökas mot en mindre avgift när någon varit på plats. Det är privat egendom och tillgängligheten är oregelbunden – räkna inte med att komma in, och behandla informationen om öppettider du hittar på nätet med skepsis.

Bada inte här

Det här är inte överdriven försiktighet. Cofete ligger helt öppen mot Atlanten på öns vindsida, utan rev, vik eller vågbrytare. Stranden faller brant av vid vattenbrynet, dyningen slår in med full kraft, och resultatet är kraftiga underströmmar och ett sug som drar rakt ut.

• Det finns ingen livräddarbemanning, ingen flaggstång och ingen som ser dig.
• Mobiltäckningen är opålitlig. Att larma kan ta lång tid.
• Närmaste hjälp är i Morro Jable, en dryg timme bort över grusväg.
• Vattnet kan se lugnt ut mellan vågsatserna. Det är inte ett tecken på att det är säkert – det lugna bandet är ofta där strömmen går ut.

Att vada till knäna i vattenbrynet på en lugn dag är en sak, och även då ska du hålla ett öga uppåt eftersom enstaka vågor är betydligt större än de föregående. Att simma är en annan. Gör det inte. Läs gärna genomgången av strömmar och flaggsystemet för att förstå mekaniken – och särskilt avsnittet om hur man tar sig ur en ström, ifall du ändå hamnar där.

Med barn är den här stranden en plats att titta på och gå på, inte bada på. Se guiden om barnvänliga stränder för de platser på ön som faktiskt fungerar, och artikeln om att resa med barn för planeringen i stort.

Kyrkogården

Strax bakom stranden ligger en liten kyrkogård med enkla, ofta namnlösa gravar markerade med kors av trä och sten, omgärdad av en låg mur. Den innehåller dels ett fåtal boende från Cofete och trakten, dels kroppar som havet fört i land genom åren – skeppsbrutna och drunknade som spolats upp på den här kusten.

Den är inte en attraktion, och det märks när man står där. De flesta stannar ett par minuter, går tyst och åker vidare. Fotografera med omdöme.

Faciliteter: inga

Det finns inga toaletter vid stranden, ingen dusch, ingen kiosk, ingen skugga, inget vatten, ingen sophantering. I byn Cofete finns ett par mycket enkla serveringar som brukar hålla öppet dagtid och som är kända för sitt läge snarare än för utbudet – öppettiderna är oregelbundna och de kan vara stängda.

Vad du tar med:

• Vatten. Minst en och en halv liter per person. Det finns inget att köpa om serveringen är stängd.
• Solskydd. Skuggan är noll, vinden gör att du inte känner hettan, och UV-indexet på den här latituden är högt även på vintern. Se artikeln om sol, UV och säkerhet.
• Vindtålig klädsel. Det blåser i princip alltid och sanden yr.
• Skor. Sanden är het och du kommer att gå längre än du tänkt.
• Alla dina sopor tillbaka. Ingen hämtar dem.

Bästa tiden på dagen

Sen eftermiddag är det vackraste. Solen står i väster, alltså rakt över havet framför dig, och bergsmassivet bakom stranden får skarpa skuggor. Molnbanken som ofta ligger över kammen bryter upp och ljuset blir dramatiskt på ett sätt som förmiddagens flacka sol inte ger.

Men: kör inte tillbaka i mörker. Grusvägen över berget är inte en plats att lära sig i strålkastarsken. Planera så att du är tillbaka på asfalt före skymningen, eller åk på förmiddagen i stället och acceptera hårdare ljus.

Är det värt det?

Ja, med reservationen att du åker för landskapet och inte för en stranddag. Cofete är den plats på Kanarieöarna som mest påminner en om att öarna är vulkantoppar mitt i ett stort hav, och den känslan får man inte i Costa Calma.

Vill du ha sand som du också kan bada i finns Sotavento på andra sidan halvön, med sin lagun, och dynstränderna i Corralejo i norr. En jämförelse mellan öns och ögruppens alternativ finns i översikten över de bästa stränderna på Kanarieöarna. Och funderar du på om Fuerteventura överhuvudtaget är rätt ö för din resa, börja i jämförelsen mellan öarna.