Loro Parque började 1972 som en papegojpark på ett par tusen kvadratmeter. I dag är det Teneriffas mest besökta attraktion, en av Europas mest kända djurparker — och en av de mest omdiskuterade. Båda sakerna är sanna samtidigt, och den som funderar på att åka dit gör klokt i att veta varför innan man köper biljett.
Den här texten går igenom vad du faktiskt ser, hur du tar dig dit, och vad kritiken går ut på.
Var ligger parken?
Loro Parque ligger i utkanten av Puerto de la Cruz på Teneriffas norra sida, vid Punta Brava nära Playa Jardín. Det är alltså i den gröna, fuktigare delen av ön — vilket också gör att parken kan hålla en subtropisk växtlighet som skulle vara omöjlig i söder.
Bor du på sydkusten är det en resa. Räkna med drygt en timme med bil via TF-1 och TF-5, eller motsvarande med buss. Många kombinerar därför besöket med en dag i Puerto de la Cruz eller en tur upp i Anaga eller till La Orotava.
Papegojorna
Det är här parken har sin identitet och sin tyngsta merit. Loro Parque uppges hålla världens största samling av papegojarter, med flera tusen fåglar i själva parken och i den betydligt större avels- och forskningsstationen utanför, La Vera. Ett stort antal arter finns representerade, inklusive flera som är akut hotade i sina hemländer.
Att gå igenom papegojavdelningarna är märkligt lugnande. Aror, kakaduor, lorier, amazonpapegojor — färgerna är på gränsen till orimliga, och ljudnivån är hög. För fågelintresserade är det här ensamt värt hela besöket. För alla andra blir det ofta det som fastnar mest, till deras egen förvåning.
Loro Parque Fundación
Stiftelsen bildades i början av 1990-talet och är parkens främsta argument i debatten om djurparker. Den finansierar bevarandeprojekt runt om i världen, med särskilt fokus på papegojor, och har varit involverad i avelsprogram för arter som stod extremt nära utplåning i vilt tillstånd. Spixara — arten som var utdöd i naturen och som återinfördes i Brasilien under senare år — är det mest kända exemplet, och Loro Parque har varit en av parterna i det arbetet.
Stiftelsen har genom åren investerat betydande belopp i fältprojekt och forskning. Hur mycket det uppväger de invändningar som finns är precis det som debatten handlar om, och det är rimligt att läsare gör den bedömningen själva.
Orkorna och delfinerna — och kritiken
Parken har hållit späckhuggare sedan mitten av 2000-talet, i anläggningen Orca Ocean, och delfiner sedan långt tidigare. Det har gjort Loro Parque till ett återkommande mål för kritik från djurskyddsorganisationer, och till föremål för både domstolsprocesser och medial granskning i flera länder.
Vad kritiken går ut på
- Utrymme. Späckhuggare simmar i storleksordningen hundra kilometer per dygn i det fria och dyker djupt. Även en stor bassäng är flera storleksordningar mindre än det.
- Social struktur. Vilda späckhuggare lever i stabila familjegrupper med egna dialekter. Djur i fångenskap sätts ihop i grupper som inte motsvarar naturliga konstellationer, vilket kan ge aggression och stress.
- Hälsa och livslängd. Kritiker pekar på tandslitage, kollapsade ryggfenor hos hanar och dödsfall i unga år. Parken och andra anläggningar bestrider delar av tolkningen.
- Shower. Att djuren uppträder i visningar med musik och publik är enligt kritiker underhållning snarare än utbildning, oavsett hur presentationen ramas in.
- Bevarandenyttan. Motståndare menar att späckhuggare och delfiner i fångenskap inte bidrar till bevarandet av vilda bestånd, eftersom det inte finns några återinförandeprogram för dem.
Vad parken svarar
- Att anläggningarna hör till de största och tekniskt mest avancerade i Europa, med hög standard på vattenkvalitet och veterinärvård.
- Att djuren i samlingen är födda i fångenskap och att de inte skulle klara sig i det fria.
- Att parken bedriver och finansierar forskning på cetaceer, bland annat om hörsel och kommunikation, som är svår att genomföra på vilda djur.
- Att besökarnas möte med djuren skapar engagemang för havsmiljön, och att intäkterna finansierar stiftelsens fältarbete.
- Att verksamheten är godkänd och kontrollerad av spanska myndigheter och att parken är certifierad av branschorganisationer för zoologiska anläggningar.
Sammansättningen av parkens späckhuggargrupp och frågan om djurens framtida placering har diskuterats offentligt och förändrats över tid, och innehållet i showerna har lagts om vid flera tillfällen. Kontrollera vad som faktiskt visas när du planerar ditt besök på parkens officiella webbplats — det som stod i en reseguide för två år sedan behöver inte gälla i dag.
Ett rimligt sätt att förhålla sig
Det finns ingen neutral position här, och vi tänker inte låtsas att det finns. Att hålla stora, socialt komplexa havsdäggdjur i bassänger är omdiskuterat på goda grunder, och flera länder har infört förbud eller utfasning. Samtidigt är Loro Parques papegojarbete substantiellt och har haft mätbar effekt för arter som annars vore borta.
Man kan besöka parken för fåglarna och hoppa över cetaceanvisningarna. Man kan avstå helt. Man kan tycka att det ena uppväger det andra. Vad man däremot inte bör göra är att åka dit utan att veta att frågan är omtvistad — särskilt inte med barn som kommer att ställa frågor.
Vill du se val och delfiner i det fria går det utmärkt på samma ö, och sannolikheten att lyckas är hög. Läs vår guide till val- och delfinsafari på Kanarieöarna — sundet mellan Teneriffa och La Gomera är utnämnt till Whale Heritage Site och har en bofast grindvalsflock.
Vad mer finns i parken?
Akvariet
Ett stort och genomarbetat akvarium med en undervattenstunnel där hajar och rockor simmar över huvudet på dig. Delen med maneter, Aquaviva, är svagt upplyst och en av parkens visuellt starkaste miljöer — maneter i mörker är förvånansvärt vackra. Här finns också en avdelning med koraller.
Pingvinerna
Planet Penguin är den anläggning som förvånar flest. Det är en kyld hall med riktig snö som faller kontinuerligt och ett rullband som för dig förbi bassängen, med kungspingviner, hakremspingviner och åsnepingviner. Temperaturen är kring nollan, så gå inte in i bara badbyxor. Det är en av de större pingvinanläggningarna i Europa.
Övrigt
- Gorillor, orangutanger och schimpanser i skogsliknande anläggningar.
- Katandra Treetops, en stor fågelvoljär man går igenom där fåglarna flyger fritt omkring.
- Tigrar och lejon, samt en flodhästanläggning med undervattensvy.
- Växtligheten. Underskattad. Parken är i praktiken också en botanisk trädgård med tusentals palmer och en tät subtropisk vegetation som gör att man går i skugga större delen av dagen — en välsignelse jämfört med de flesta parker.
Tågtransfer från Puerto de la Cruz
Parken kör ett litet turisttåg på gummihjul mellan centrala Puerto de la Cruz och entrén. Det går med täta avgångar under dagen från en hållplats nära hamnen och tar bara några minuter. Att åka med tåget är gratis, och det är en poäng i sig eftersom parkeringen vid parken kostar.
Bor du i Puerto de la Cruz är detta det självklara sättet att ta sig dit. Bor du i söder kommer du antingen med bil, med linjebuss via Santa Cruz eller La Orotava, eller med en av de bussar arrangörer kör i samband med biljettpaket. Se vår guide till buss på Kanarieöarna.
Biljetter och Twin Ticket
Inträdet ligger i storleksordningen 40 euro för vuxen med lägre pris för barn, och de allra minsta går ofta in gratis. Det finns paket med transport från söder och biljetter som säljs via hotell och utflyktsdiskar.
Twin Ticket är kombinationsbiljetten till Loro Parque och Siam Park i Costa Adeje, som drivs av samma ägare. Den kostar klart mindre än två separata biljetter och gäller normalt under en period så att du kan använda dem olika dagar. Ska du se båda är den enkel matematik. En heldag för en familj här hör hur som helst till de dyrare posterna på en Teneriffaresa — jämför gärna med den allmänna prisnivån på Teneriffa.
Kontrollera aktuella priser, öppettider och vilka visningar som körs på parkens egen webbplats. Öppettiderna är kortare på vintern, och tiderna för visningarna avgör i praktiken hur du lägger upp dagen.
Hur lång tid tar det?
Räkna med fem till sju timmar om du vill se det mesta. Parken är stor, kuperad och slingrig, och man går mer än man tror.
Praktisk planering: visningarna körs på fasta tider och ligger ofta så att de kolliderar om man inte tänker efter. Hämta programmet i entrén, bestäm vilka ni vill se och lägg övrigt runt dem. Kom i tid till visningarna — sittplatserna fylls tio till femton minuter innan.
| Om du har | Prioritera |
|---|---|
| Halvdag | Papegojorna, akvariet, pingvinerna |
| Heldag | Ovanstående plus primaterna, Katandra och en eller två visningar |
| Heldag med barn | Pingvinerna och akvariet först, lunch, sedan visningarna på eftermiddagen |
Praktiskt
- Bekväma skor. Parken är byggd i sluttning och det blir en hel del trappor.
- En tröja. Puerto de la Cruz är svalare än söderkusten, det kan komma en dimma från havet, och pingvinhallen är kring nollan.
- Vagnar och rullstolar hyrs ut vid entrén. Parken är i huvudsak framkomlig men har branta partier.
- Mat finns på flera restauranger i parken till temaparkpriser. Vatten kan fyllas på.
- Bäst tid på dagen: kom vid öppning. Bussarna från söder anländer i klump vid tiotiden och parken blir betydligt fullare efter det.
- Väder: norra Teneriffa är molnigare än söder. En mulen dag spelar mindre roll här än på stranden — men i regn blir det en trist dag. Se vädret månad för månad.
Är det värt det?
Om du är intresserad av fåglar: utan tvekan. Papegojsamlingen, akvariet och pingvinerna håller en nivå som få europeiska parker kommer i närheten av, och den botaniska delen är en bonus som ensam skulle vara värd ett besök.
Om du är principiellt emot att hålla valar och delfiner i fångenskap: då finns det inget sätt att runda det. Din biljett finansierar hela verksamheten, inte bara de delar du väljer att titta på. Det är en rimlig invändning och den bör respekteras.
Om du är osäker: åk dit, titta på fåglarna och akvariet, skippa cetaceanvisningarna och bilda dig en egen uppfattning. Det är i praktiken vad många besökare gör.
Och om du helst vill se djur i naturen: Teneriffa erbjuder det på riktigt. Grindvalar från en Blue Boat-märkt båt i söder, havssköldpaddor när du snorklar vid Costa Adeje, och en fågelfauna i Anagas lagerskogar som ingen voljär kan efterlikna. Det kostar ingenting mer än tiden att ta sig dit.