Det finns ingen korall här. Inga sockersöta revfiskar i regnbågsfärger, inget som liknar Röda havet. Det som finns i stället är svart lava som stupar rakt ner i blått, bågar och grottor formade av stelnade lavaströmmar, och en fiskfauna som är påfallande stor — barracuda i stim, rockor som ligger begravda i sanden, och med tur en änglahaj som knappt finns kvar någon annanstans i världen. Dykning och snorkling på Kanarieöarna handlar om struktur och storlek snarare än om färger — och om vatten du kan gå i året runt.
Kanariedykning handlar om topografi och om djur, inte om färg. Den som är beredd på det blir sällan besviken.
Vattentemperatur och vad du behöver ha på dig
Havet kring öarna håller sig i ett smalt intervall året om, ungefär mellan 18 och 24 grader. Det låter behagligt tills du ligger stilla i det i fyrtio minuter.
| Period | Ungefärlig yttemperatur | Dräkt vid dykning |
|---|---|---|
| Februari–april | Runt 18–19 grader | 5 mm våtdräkt, gärna med huva |
| Maj–juli | Cirka 20–22 grader | 5 mm |
| Augusti–oktober | Cirka 22–24 grader | 3–5 mm |
| November–januari | Cirka 20–21 grader, fallande | 5 mm |
Vattnet är varmast på hösten, inte på sommaren — havet ligger efter luften med ett par månader. De östra öarna, Lanzarote och Fuerteventura, ligger normalt någon grad varmare än de västra.
För snorkling en solig sommardag går det bra utan dräkt om du rör dig. Ska du ligga still och titta, eller är det februari, blir en tunn shorty eller våtdräktströja skillnaden mellan trevligt och kort. Dykcenter hyr ut allt.
Sikt
Sikten är en av de bättre i den här delen av Atlanten — vanligtvis 15 till 30 meter, ibland mer. Skälet är att vattnet är näringsfattigt och att det saknas floder som för ut slam. Det som förstör sikten är i första hand svall efter blåst; efter ett par dagars nordvästlig dyning kan grunda platser bli mjölkiga i ett dygn eller två.
Praktisk konsekvens: dyk och snorkla på öarnas läsidor. Södra och västra kusterna är nästan alltid lugnare än de nordöstra, eftersom passadvinden kommer från nordost.
Vulkanisk topografi
Det som gör dykningen minnesvärd är landskapet. Lavaströmmar som runnit ut i havet har stelnat till bågar, tunnlar och överhäng. På flera platser dyker man in i lavarör där ljuset silar ner genom sprickor i taket. Botten faller ofta brant — på tio minuters simning från stranden kan du ha fyrtio meter under dig.
Det ställer krav på gasplanering och på att man håller koll på djupet, eftersom väggarna inte ger den visuella referens man är van vid från grundare vatten. Många kanariedyk är av naturen djupare än snittet i Medelhavet.
Vad du kan se
- Havssköldpaddor. Framför allt oäkta karettsköldpadda. Vissa platser på Teneriffa och Gran Canaria har sköldpaddor så pass regelbundet att de är en av huvudattraktionerna.
- Rockor. Spetsnosrocka, örnrocka och den flerfläckiga chucho. Ofta halvt nergrävda i sandbottnen — man ser dem först när de lyfter.
- Barracuda. Stora, stillastående stim vid vissa platser. Helt ofarliga, men imponerande.
- Änglahaj (Squatina squatina). Platt, bottenlevande, ser mest ut som en rocka med hajhuvud. Arten är akut hotad i hela sitt tidigare utbredningsområde, och kanariska vatten är i dag ett av dess sista starka fästen. Den syns oftast på sandbotten under vintern. Rör den inte, jaga den inte, håll avstånd.
- Muränor — mycket vanliga i lavasprickorna.
- Trumpetfisk, papegojfisk, kejsarfisk, havsabborrar och stora stim av småfisk som fungerar som bakgrund överallt.
- Vid pirar och hamnar: hästmakrill i täta moln.
Om du hellre vill se de stora djuren från ytan, läs vår guide till val- och delfinsafari — man dyker inte med valarna här, det är inte tillåtet.
Bland det få som faktiskt kan göra ont finns eldmaneter och den portugisiska örlogsmannen, som driver in periodvis, samt drakfisk och havskatt som ligger nedgrävda i sanden. Det är sällsynt men värt att veta. Vi går igenom vad som finns i vattnet i artikeln om farliga djur på Kanarieöarna.
En genomgång av vad som faktiskt simmar där nere finns i artikeln om livet i havet runt Kanarieöarna.
De bästa platserna
Mar de las Calmas, El Hierro
Om du frågar europeiska dykare var Europas bästa dykning finns, kommer El Hierro upp gång på gång. Sydvästkusten kallas Mar de las Calmas — de lugna havens hav — eftersom den ligger i lä bakom hela ön och nästan aldrig får svall. Området är skyddat som marint reservat, med fiskebegränsningar som gett fisken tillbaka en storlek man knappt ser annars.
Basen är byn La Restinga på öns sydspets, en liten fiskehamn som i praktiken lever på dykning. Härifrån går båtarna ut till platser med namn som El Bajón — en undervattensbank som stiger från stort djup — Punta Restinga och Baja de Cabo Timón. Det är sikt på trettio meter, stora barracudastim, grupper av havsabborre och en känsla av att vara någonstans där folk inte varit på flera årtionden.
Nackdelen är logistiken. El Hierro nås med flyg via Teneriffa eller Gran Canaria, eller med färja från Los Cristianos, och ön har begränsat med boende. Det är en dykresa, inte en badresa med dykning på schemat.
Puerto del Carmen, Lanzarote
Den mest tillgängliga bra dykningen i hela ögruppen. Puerto del Carmen har en kust där botten faller brant några tiotals meter från stranden, vilket betyder att många klassiska dyk görs direkt från land. Playa Chica är utgångspunkten för de flesta: en liten skyddad vik där du kliver i, simmar ut och har en vägg framför dig.
Platserna kallas Cathedral (ett stort överhäng på djupt vatten), Waikiki och Blue Hole. Här ser man rockor och änglahaj, och det finns nybörjarvänliga varianter på grundare vatten i samma vik. Utbudet av dykcenter är stort och konkurrensen håller priserna nere.
Museo Atlántico, Lanzarote
Europas första undervattensskulpturmuseum, skapat av Jason deCaires Taylor och invigt 2016, ligger i Bahía de las Coloradas utanför Playa Blanca. Ett par hundra betongfigurer i naturlig storlek står på sandbottnen på omkring tolv till fjorton meters djup: människor som går mot en mur, en flotte, en trädgård. Verken är utformade för att fungera som konstgjort rev och har efterhand koloniserats av alger och fisk.
Det är en märklig och stark upplevelse, och den passar även relativt nya dykare eftersom djupet är beskedligt och botten flack. Det är däremot för djupt för snorkling. Besök sker via ett auktoriserat dykcenter, och det tas ut en avgift utöver dykpriset. Kontrollera aktuella villkor och tillträde hos museets officiella sida innan du bokar, eftersom reglerna har ändrats sedan öppningen.
El Cabrón, Gran Canaria
Vid Arinaga på Gran Canarias östkust ligger öns bästa dykområde, skyddat som marint reservat. El Cabrón är ett landbaserat dykställe: man parkerar på en grusplan, går ner över vulkansten och kliver i från klipporna. Under ytan finns bågar, kanjoner och sprickor som gör att man kan dyka en dussin olika rutter på samma plats.
Det är känt för änglahaj på vintern, för örnrockor och för sköldpaddor. Ingången kräver att sjön är lugn — vid dyning stänger centren platsen, och det är ett besked man ska ta på allvar. Inträdet är från land, vilket gör det billigt.
Radazul och Tabaiba, Teneriffa
Öster om Santa Cruz, längs TF-1, ligger två små marinor som är Teneriffas dykcentrum. Radazul har lugnt vatten året runt och bra nybörjardykning. Tabaiba är känt för ett sjunket fartyg på lagom djup — ett populärt vrakdyk som ligger nära nog för att nås från land av vana dykare, och som annars görs med båt.
På sydvästsidan finns fler alternativ. Sköldpaddor ses regelbundet i vattnet utanför Abama-området och kring El Puertito i Costa Adeje, som är ett av de mest kända snorkelställena på ön.
Övriga
La Palma har fin dykning kring Fuencaliente i söder. La Gomera har platser vid Valle Gran Rey. Fuerteventura har lugn dykning kring Caleta de Fuste och mer dramatisk vid El Río mellan Lanzarote och La Graciosa.
Snorkling från stranden
Man behöver inte flaskor. Mycket av det bästa ligger på tre till åtta meter.
Vad som fungerar: klippiga vikar med skyddat läge, gärna där det finns en pir eller ett rev som bryter svallet. Vad som inte fungerar: långa sandstränder med bränning, som Maspalomas eller Sotavento. Där finns inget att se och sikten är grumlig av uppvirvlad sand.
- Gran Canaria: Playa de las Canteras i Las Palmas har ett naturligt rev, La Barra, som skapar en lugn lagun med förvånansvärt mycket fisk. Arguineguín och Puerto de Mogán har lugna, klippiga partier.
- Teneriffa: El Puertito i Costa Adeje, klipporna vid Los Gigantes, Radazul.
- Lanzarote: Playa Chica i Puerto del Carmen är förmodligen det bästa snorkelstället på hela ögruppen sett till hur enkelt det är. Även Playa del Jablillo i Costa Teguise, som är grund och skyddad — bra med barn.
- Fuerteventura: vikarna kring El Cotillo, i lä bakom stenmurarna.
Ta med egen mask om du snorklar mycket. Hyrmasker läcker, och en mask som passar ansiktet är hela skillnaden. Simfötter behövs sällan i skyddade vikar men är bra när det finns ström.
Certifieringar och kurser
PADI dominerar, SSI finns på många ställen och båda accepteras överallt. Vill du börja dyka är öarna en bra plats att göra det på: vattnet är varmt nog året runt, sikten är god och nästan varje dykcenter kör kurser på engelska. Flera har svensk- eller skandinavisktalande instruktörer, framför allt på Lanzarote och Gran Canaria.
| Alternativ | Tid | Vad du får |
|---|---|---|
| Provdyk (Discover Scuba) | En halvdag | Ett grunt dyk med instruktör. Ingen certifiering. |
| Open Water | Tre till fyra dagar | Internationellt certifikat, dykning till 18 meter. |
| Advanced | Två dagar | Djupare dyk, navigation, ofta nattdyk. |
| Guidat dyk som certifierad | Halvdag | Ett eller två dyk med guide, utrustning ingår oftast. |
Priser rör sig i storleksordningen några tiotals euro för ett enskilt guidat dyk med utrustning, med rabatt i paket om fem eller tio dyk, och några hundra euro för en full Open Water-kurs. Jämför alltid vad som ingår — utrustningshyra, marina reservatsavgifter och certifieringsavgift läggs ibland på i efterhand.
Att välja dykcenter
Utbudet är stort och kvaliteten varierar. Några saker som säger mer än prislistan:
- Hur många dykare per guide? Fyra till sex är rimligt. Tolv är för många.
- Får du en briefing med karta och plan, eller bara "följ mig"?
- Frågar de efter din loggbok och när du senast dök? Ett center som inte gör det är slarvigt.
- Ser utrustningen ut att vara servad? Titta på regulatorernas skick och på flaskorna.
- Finns syrgas ombord och en tydlig nödplan? Fråga.
- Är personalen försäkrad och centret registrerat? Seriösa center visar detta utan att man ber om det.
Egen dykförsäkring är starkt att rekommendera. Vanlig reseförsäkring täcker ofta inte tryckkammarbehandling, och närmaste tryckkammare kan ligga på en annan ö. Kolla villkoren hemma innan avresa — vi går igenom det i vår systersajts guide till reseförsäkring.
Regler och sunt förnuft
- Inget får plockas upp. Marina reservat har strikta regler, och det gäller även snäckor och sten.
- Handskar är begränsat eller olämpligt på vissa platser, delvis för att avskräcka från att ta i saker.
- Flyg efter dyk: vänta minst det din organisation rekommenderar, normalt ett dygn efter upprepade dyk. Det gäller även korta hopp mellan öarna — kabintrycket är detsamma. Planera hemresan därefter.
- Dyk inte ensam från land, hur lockande det än ser ut. Strömmarna längs kusterna kan vara kraftiga och ovana underskattar dem regelbundet. Läs mer om säkerhet i vattnet.
- Nödnumret är 112.
När på året?
Dykning går året runt och det är hela poängen. Vill du optimera: oktober och november ger varmast vatten och ofta lugn sjö. Vintern är bäst för änglahaj och ger klarast vatten på vissa platser, men kräver tjockare dräkt och har mer väderavbrott. Sommaren är stabil men har mest folk på dykplatserna.
Ska du kombinera dykning med annat är öarnas storlek en fördel — du kan dyka på förmiddagen och vandra i bergen på eftermiddagen. Bara inte tvärtom, och inte upp på Teide samma dag som du dykt. Höjd efter dykning är samma problem som flyg.