Öarna har en flora som inte finns någon annanstans. Ungefär en tredjedel av de kanariska kärlväxterna är endemiska, och en del av dem — drakoträdet, tajinasten, de köttiga Aeonium-rosetterna som växer ur ren sten — ser mer ut som rekvisita än som växter. Botaniska trädgårdar på Kanarieöarna är därför inte bara vackra parker utan de ställen där du på en förmiddag kan se det du annars skulle behöva vandra i tre olika klimatzoner för att hitta. De är dessutom svalare än stranden, billiga eller gratis, och fungerar när vädret inte gör det.
Jardín Canario — den viktigaste av dem alla
Jardín Botánico Canario Viera y Clavijo ligger i Tafira strax utanför Las Palmas, i en ravin som gör att du går nedför genom trädgården i stället för runt den. Den är Spaniens största botaniska trädgård till ytan och den enda i världen som är helt inriktad på den makaronesiska floran — alltså växterna från Kanarieöarna, Madeira, Azorerna och Kap Verde.
Anläggningen grundades på 1950-talet av den svenske botanikern Eric Sventenius, som ägnade sitt liv åt att samla in och beskriva öarnas växter. Det är en av de detaljer som brukar överraska svenska besökare: den viktigaste kanariska trädgården har svenskt ursprung.
Det du ska titta efter: drakoträdsdungen, den stora samlingen av Aeonium och andra suckulenter, lagerskogspartiet som visar hur nordsidornas molnskog ser ut inifrån, och kaktusträdgården. Räkna en och en halv till två timmar. Trädgården har traditionellt haft fri entré — kontrollera aktuella villkor och öppettider hos Cabildo de Gran Canaria innan besöket. Mer om platsen finns i vår artikel om Jardín Canario.
Det finns två ingångar, en uppe och en nere. Kommer du med bil är den övre bekvämare — då går du nedför genom hela anläggningen och tar bilen där du parkerade i stället för att klättra tillbaka upp i värmen.
Palmetum i Santa Cruz — en soptipp som blev palmsamling
Kullen vid hamnen i Santa Cruz de Tenerife var i decennier stadens avfallsupplag. I dag är den Palmetum: en botanisk trädgård tillägnad palmer, med en av världens största samlingar av just öpalmer — arter från tropiska öar som ofta är hotade i sina hemområden.
Projektet tog över tjugo år att genomföra och öppnade för allmänheten 2014. Det syns att marken är konstruerad; hela kullen är terrasserad med vattendrag, dammar och en utsiktsplatå överst där du ser hamnen, staden och auditoriet.
Det är ett av de mest underbesökta stoppen på Teneriffa. Folk åker till Loro Parque och missar den här, trots att den ligger femton minuters promenad från kryssningskajen. Räkna en och en halv timme, och gå på förmiddagen — skuggan är ojämn.
Puerto de la Cruz — två trädgårdar med historia
Jardín Botánico de La Orotava
Trädgården i Puerto de la Cruz anlades på 1780-talet på order av Karl III, med en idé som var lika ambitiös som felaktig: tropiska nyttoväxter från Amerika och Asien skulle acklimatiseras här och sedan planteras vidare i Spanien. Att Madrid har frost räknade man inte riktigt med.
Resultatet blev i stället en av Europas äldsta samlingar av tropiska träd, med exemplar som stått i över tvåhundra år. Det mest omtalade är en jättelik sydamerikansk fikus vars luftrötter vuxit ihop till en vägg. Trädgården är liten — en timme räcker — men det gamla beståndet är svårslaget.
Sitio Litre
Ett par kvarter bort ligger Sitio Litre, en privat trädgård kring ett gammalt engelskt köpmanshus. Den räknas som den äldsta trädgården på ön och har haft en lång rad kända besökare genom åren, bland dem Alexander von Humboldt och Agatha Christie.
Det som gör den värd tid är orkidésamlingen och stämningen — det är en trädgård i den engelska traditionen, med gräsmattor, uterum och ett gammalt drakoträd, mitt i en kanarisk stad. Den är mindre och mer intim än de botaniska anläggningarna och passar bra för ett par timmar med kaffe.
Lanzarote och Fuerteventura — torrmarkens trädgårdar
På de östra öarna ser det annorlunda ut, av naturliga skäl. Här handlar det om suckulenter och om odling i vulkanaska.
Jardín de Cactus i Guatiza är César Manriques sista stora verk och den enda av öarnas trädgårdar som samtidigt är ett arkitekturverk. Cirka 4 500 kaktusar i en gammal picón-täkt, med en restaurerad väderkvarn på kanten. Den ligger nära nog Teguise och norra öns grottor för att enkelt få plats i en dag.
På Fuerteventura finns stora kaktus- och sukkulentsamlingar i anslutning till djurparken i La Lajita i söder, och botaniska mikroprojekt kring Betancuria. Ön är torrare än de andra och trädgårdarna färre — den som vill se växter här gör bättre i att åka ut i Betancuria-dalen när det blommar efter regn.
Parker som inte är botaniska men fungerar ändå
Några av de bästa gröna stoppen är vanliga stadsparker. Parque García Sanabria i Santa Cruz de Tenerife är gratis, ligger mitt i stan och har både subtropiska träd och utomhusskulpturer från en internationell skulpturutställning på 1970-talet. Parque Doramas i Las Palmas har kanariska palmer och gränsar till ett museum för kanarisk arkitektur.
Till detta kommer djur- och nöjesparkerna, som i praktiken är stora trädgårdar: Palmitos Park på Gran Canaria ligger i en ravin med omfattande växtsamlingar, och Loro Parque på Teneriffa har en betydande palmsamling utöver djuren. De är dyrare och stökigare än en botanisk trädgård, men om du ändå ska dit finns mer att titta på än man tror.
Vilken trädgård passar dig?
| Trädgård | Ö | Tid | Passar för |
|---|---|---|---|
| Jardín Canario | Gran Canaria | 1,5–2 tim | Endemer, lagerskog, budget |
| Palmetum | Teneriffa | 1,5 tim | Palmer, utsikt, stadsnära |
| Jardín Botánico de La Orotava | Teneriffa | 1 tim | Gamla tropiska träd, historia |
| Sitio Litre | Teneriffa | 1–2 tim | Orkidéer, lugn, kaffe |
| Jardín de Cactus | Lanzarote | 45 min–1 tim | Suckulenter, arkitektur, foto |
| Parque García Sanabria | Teneriffa | 30 min | Gratis stadspark, skulpturer |
Har du bara en dag och vill maximera: Jardín Canario om du är på Gran Canaria, Palmetum kombinerat med La Orotava om du är på Teneriffa.
Växterna du ska lära dig känna igen
- Drakoträdet (Dracaena draco) — paraplyformad krona, kluvna grenar, röd kåda. Det mest kända exemplaret står i Icod de los Vinos.
- Aeonium — rosetter av köttiga blad som växer direkt ur klippa. Dussintals endemiska arter, olika på varje ö.
- Tajinaste (Echium) — den röda arten bildar meterhöga pyramider i Teide nationalpark under senvåren. En av öarnas mest spektakulära blomningar.
- Kanarisk tall (Pinus canariensis) — barken överlever brand och trädet skjuter nya barr direkt ur stammen. Du ser sotiga stammar med grönt på i hela högskogen.
- Kanarisk palm (Phoenix canariensis) — kraftigare och mörkare än dadelpalmen. Palmdalen ovanför Haría är full av dem.
- Lagerskogsträden — flera arter med läderartade blad som håller molnfukten kvar. Grunden i hela laurisilva-ekosystemet.
Vanliga frågor om botaniska trädgårdar på Kanarieöarna
När blommar det som mest?
Februari till maj i de flesta höjdlägen, med tajinaste-blomningen i Teide nationalpark som höjdpunkt under senvåren. I trädgårdarna finns något i blom året runt.
Är de barnvänliga?
Rimligt. Palmetum har vatten och utsikt, Jardín Canario har mycket att springa i. Kaktusträdgårdar kräver att man håller i småbarn — taggar i knähöjd utan staket.
Behöver jag bil?
Till Jardín Canario och Jardín de Cactus, i praktiken ja. Palmetum, La Orotava och Sitio Litre går att nå till fots eller med lokalbuss.
Kostar det mycket?
Nej. De offentliga trädgårdarna ligger lågt eller är avgiftsfria, de privata tar en modest entré. Kontrollera aktuella priser och tider hos respektive förvaltning — de ändras.
Vad är skillnaden mot en vanlig park?
Botaniska trädgårdar har vetenskaplig samling, skyltning och bevarandeuppdrag. Flera av dem odlar hotade kanariska arter för återinplantering, vilket är mer än dekoration.
Går det att se samma växter i naturen?
Ja, om du går ut. Lagerskogen når du i Anaga och Garajonay, tajinaste i Teide nationalpark, drakoträd i Icod och på flera håll i vilt tillstånd. Vår guide till lätta vandringar för nybörjare tar upp flera leder som går rakt genom de miljöerna.
Ett sätt att lägga upp det
Trädgårdarna är bra att spara till dagar som inte fungerar för annat. Molnigt på nordsidan, calima i luften, för blåsigt för stranden — då är en trädgård ett bättre val än att köra upp på ett berg och se dimma. Har du dessutom kikare med är samma platser lämpliga för fågelskådning, eftersom småfåglarna där är vana vid folk och går att komma nära.