I januari, när grusplanerna hemma ligger under snö och löprundan sker i mörker klockan fyra, står ett svenskt allsvenskt lag på en klippt gräsplan i Maspalomas i 22 grader. Träningsläger på Kanarieöarna har blivit en institution för nordiska klubbar, och skälen är rationella: stabilt träningsväder året runt, sex timmars flyg utan tidsskillnad att tala om, höjdträning på över 2 000 meter och en anläggningstäthet som byggts upp just för det här. Öarna konkurrerar med Spanska fastlandet, Turkiet och Portugal — och vinner på vintervädret.
Här går jag igenom varför öarna passar, vilka sporter som fungerar var, när säsongen är, hur ett upplägg brukar se ut och vad det kostar i storleksordning. Jag namnger medvetet inte enskilda anläggningar jag inte kan verifiera aktuell status på — beskrivningarna handlar om typer och orter, och det slutliga valet gör du mot arrangör eller anläggning direkt.
Varför fungerar träningsläger på Kanarieöarna?
Vädret är förutsägbart, inte bara varmt
Det avgörande för ett läger är inte maxtemperaturen utan variationen. På södra Gran Canaria, Teneriffas sydkust och Fuerteventura ligger dagstemperaturen mellan november och mars stabilt runt 20–24 grader, nätterna sällan under 15, och regndagarna är få. Du planerar tre pass om dagen i en vecka och genomför tre pass om dagen i en vecka. På Costa del Sol i februari är det en chansning.
Luftfuktigheten på vintern är dessutom relativt låg i söder, vilket gör intensiva pass mer hanterbara än i ett fuktigt Medelhavsklimat på hösten. Norra sidan av öarna är en annan sak — där bildas moln mot bergen och det är svalare och blötare. Skillnaden mellan norr och söder är stor och verklig, och gås igenom i mikroklimat och klimatzoner.
Höjd på nära håll
Det här är öarnas verkliga särdrag. Teide nationalpark på Teneriffa ligger på en högplatå kring 2 000–2 300 meter, med Teide själv på 3 715 meter — Spaniens högsta punkt. Det innebär att du kan bo och träna vid havsnivån och köra höjdpass på en dryg timmes bilresa, eller bo uppe i parken och göra det omvända.
Just kombinationen är poängen. Klassisk höjdträningsmetodik bygger på idén att sova högt och träna lågt, och på Teneriffa är avståndet mellan de två så kort att det faktiskt går att göra i praktiken. Elitlöpare och cyklister har använt ön för det i decennier.
Gran Canarias inland når inte lika högt men bjuder på riktig höjdmeter: från kusten upp mot Tejeda och området kring Roque Nublo stiger vägarna till drygt 1 700 meter, och stigningarna är långa och sammanhängande. La Palma har ett liknande upplägg med Roque de los Muchachos på nästan 2 400 meter.
Logistiken
Direktflyg från Arlanda, Landvetter och Kastrup gör resan till en dag, inte två — flygtiden ligger på cirka sex timmar. Tidsskillnaden är en timme, vilket inte påverkar prestation. Öarna är EU och Schengen, sjukvården håller europeisk standard, och för lag med utrustning finns bagagelösningar hos alla charteroperatörer. Det är enklare än Turkiet i pappersväg och närmare än Sydafrika.
Sport för sport
Fotboll
Den vanligaste anledningen till att nordiska lag åker hit. Södra Gran Canaria, kring Maspalomas och San Bartolomé de Tirajana, har en koncentration av gräs- och konstgräsplaner byggda för lägerverksamhet, och kommunala anläggningar hyrs ut till besökande klubbar. Motsvarande finns i Adeje-området och kring Los Cristianos på Teneriffa, och på Lanzarote i Costa Teguise och Puerto del Carmen.
Vad du ska fråga om innan bokning:
- Underlag. Naturgräs eller konstgräs, och vilken generation konstgräset är. Vissa äldre planer är slitna.
- Pass per dag och tid på dygnet. Planer bokas i block; medelmorgnar och kvällar är eftertraktade och bokas först.
- Belysning om ni vill köra på kvällen — solen går ner strax efter sex på vintern och det blir mörkt fort.
- Träningsmatcher. Att matcha mot ett annat besökande nordiskt lag eller ett lokalt lag ordnas ofta av anläggningen eller arrangören, men måste bokas i förväg.
- Omklädning och gym i anslutning, samt om isbad, massagerum och medicinsk service finns.
Cykel
Öarna är ett av Europas bästa vinterresmål för landsväg, och det är inte marknadsföring. Gran Canaria har stigningar på 20–30 kilometer i ett svep från havsnivån, asfalten är i gott skick på huvudvägarna och trafiken är van vid cyklister. Teneriffa har den ökända klättringen upp till Teide, som är bland de längsta sammanhängande stigningarna i Europa. Lanzarote är plattare men vindigare — därav Ironman-traditionen på ön.
Att räkna med: passadvinden är konstant och kan vara brutal på öppna sträckor, särskilt på Fuerteventura och Lanzarote. Nedfarterna är långa och det blir kallt uppe på höjden även när kusten är varm — vindjacka i bakfickan, alltid. Mer i cykling på Kanarieöarna.
Löpning och friidrott
Strandpromenaderna i Maspalomas, Las Canteras i Las Palmas och längs Costa Adeje ger kilometervis av plan asfalt. Vill du ha kuperat finns det överallt — problemet är snarare att hitta något som är flackt. Friidrottsanläggningar med tartanbana finns i de större orterna på Gran Canaria och Teneriffa, ofta kommunala och bokningsbara via kommunens idrottsavdelning.
För distanslöpare är Teneriffas höjdplatå det som lockar. Att köra långpass på 2 000 meter i mars och sedan tävla i lågland i maj är ett väl beprövat upplägg.
Underlag, höjdprofiler och de tider på dygnet som fungerar har vi tagit separat i guiden om löpning på Kanarieöarna.
Simning
50-metersbassänger finns, men de är få och hårt bokade — det här är den vanligaste flaskhalsen för simklubbar. Kommunala simhallar i Las Palmas, Santa Cruz och några av de större kommunerna har tävlingsbassänger. Många hotell har 25-metersbassänger som duger för teknikpass men inte för seriöst volymarbete. Boka banor först och boende sedan, inte tvärtom.
Öppet vatten är däremot en styrka: vattentemperaturen ligger kring 19–22 grader på vintern, vilket är kallt för semesterbad men fullt användbart med våtdräkt, och det finns skyddade vikar. Las Canteras i Las Palmas har ett revband som ger lugnt vatten i en lång sträcka.
Triathlon
Kombinationen gör öarna nästan orimligt bra: öppet vatten året runt, klättringar för cykel, löpterräng i alla lutningar och stabilt väder. Lanzarote har den längsta traditionen som triathlonö, med en internationell tävlingskultur och anläggningar byggda kring det. Gran Canaria och Teneriffa har växande scener. Många proffs och semiproffs bor här delar av vintern.
Övriga
Golfbanor finns på alla större öar och används för lägerverksamhet — golf på Gran Canaria går igenom banorna. Padel har exploderat och det finns banor i varje turistort, se padel på Gran Canaria och padel på Teneriffa. Tennisklubbar tar emot grupper, se tennis på Kanarieöarna. Segling, vindsurfing och kitesurfing har sina center i El Médano och på Fuerteventuras Playa de Sotavento, båda med internationell tävlingsstatus.
När åker man?
| Period | Läge | Kommentar |
|---|---|---|
| November–december | Bra tillgång, lägre pris | Väder oftast utmärkt, mindre trängsel på anläggningarna |
| Januari–februari | Högsäsong för nordiska lag | Boka ett halvår i förväg. Bästa kontrast mot hemmavädret |
| Mars | Fortsatt högt tryck | Populärt för uppladdning inför säsongsstart hemma |
| April–maj | Lugnare | Bra väder, billigare, mindre konkurrens om planer |
| Juni–september | Lågsäsong för läger | Varmare, mer folk på stränderna, men träningsbart i söder |
Januari till mars är alltså både bäst och svårast. Anläggningarna vet det, priserna följer, och de bästa passtiderna går till lag som bokat tidigt. Har ni flexibilitet är slutet av november och april klart bättre affärer med nästan samma väder.
En sak som förvånar: calima, sandvinden från Sahara, kan slå till med kort varsel och ge dammig luft, kraftigt stigande temperatur och dålig sikt i några dygn. Det händer några gånger per vinter. Ha en plan B för de dagarna — inomhuspass, gym, teknikarbete. Den drabbar de östliga öarna hårdast.
Boende och paketupplägg
Två modeller dominerar.
Färdigt paket från en arrangör som specialiserat sig på lägerresor: flyg, hotell med lämplig mat, planhyra, transfer och transport till träning i ett pris. Dyrare per person men avsevärt mindre administration, och arrangören har relationer med anläggningarna som gör att ni får de tider ni faktiskt vill ha. För en klubb utan spanskkunnig ledare är det ofta det enda realistiska.
Eget upplägg där ni bokar flyg, boende och plantid var för sig. Billigare, mer jobb, och kräver att någon kan följa upp bokningar på spanska. Fungerar bäst för klubbar som varit på samma ort flera år och har kontakter.
Vad som skiljer ett bra lägerhotell från ett vanligt semesterhotell:
- Frukost tidigt och middag sent — anpassat efter träningstider, inte efter charterschema.
- Kolhydrattung buffé med pasta, ris och potatis i tillräcklig mängd, inte bara omelett och bacon.
- Tvättmöjligheter för träningskläder. Underskattat, avgörande på en tiodagarsvistelse.
- Rum för fysio och möten.
- Läge nära anläggningen. Fyrtio minuters bussresa till varje pass äter upp en förvånande stor del av dygnet.
Transport internt löser de flesta lag med hyrda minibussar. Vägarna är bra men kurviga i inlandet — se köra bil på Kanarieöarna innan ni sätter en ovan förare bakom ratten på väg upp mot Teide.
Vad kostar det?
Storleksordningar, för att ni ska kunna göra en första kalkyl. De verkliga siffrorna beror på gruppstorlek, säsong, standard och hur mycket ni bokar in.
- Flyg från Sverige tur och retur: den enskilt största posten per person i lågsäsong, mindre dominerande i högsäsong när markkostnaderna stiger.
- Boende med helpension i lägerklass: räknat per person och natt hamnar det typiskt i spannet en normal svensk hotellnatt, ofta lägre vid gruppavtal.
- Planhyra debiteras per timme eller per pass och är sällan den stora posten i budgeten.
- Minibuss för en vecka delas på gruppen och blir små pengar per huvud.
Sammantaget hamnar ett veckoläger för en nordisk klubb i samma härad som en vanlig charterresa plus ett påslag för anläggningar och helpension. Det är dyrare än ett läger i Sverige och billigare än de flesta alternativ med jämförbart väder. En bredare bild av kostnadsläget finns i prisnivån på Gran Canaria och prisnivån på Teneriffa.
Priser för planhyra, boende och paket ändras varje säsong och sätts individuellt mot varje grupp. Begär offert från anläggning eller arrangör — de siffror som cirkulerar i forum är nästan alltid gamla.
Vad bokar man i förväg?
I den här ordningen, och tidigare än känns nödvändigt:
- Anläggningstid. Planer och bassänger är flaskhalsen. Ett halvår i förväg för januari–mars är inte överdrivet.
- Flyg. Charterplatser till stora grupper tar slut, och att splittra laget på två avgångar är ett elände.
- Boende med rätt mattider. Bekräfta skriftligt att köket öppnar när ni behöver det.
- Transport. Minibussar i lämplig storlek är färre än personbilar och tar slut i högsäsong.
- Träningsmatcher. Kan ofta ordnas sent, men motståndarnas kalendrar fylls också.
- Försäkring. Kontrollera att klubbens olycksfallsförsäkring gäller utomlands, och ta med EU-kortet — se reseförsäkring och EU-kortet.
Vanliga följdfrågor
Fungerar höjdträning på Teide för amatörer?
Höjdanpassning tar dagar till veckor, och ett veckoläger räcker inte för de fysiologiska effekterna. Det du märker på kort sikt är att passen känns tyngre. För en amatörklubb är höjden mest ett variationsinslag och en upplevelse — de verkliga vinsterna är vädret och koncentrationen i att träna på heltid i tio dagar. Notera också att tillträdet till Teides allra översta del kräver ett gratis men hårt ransonerat tillstånd som bokas i förväg; det gäller toppvandring, inte träning på högplatån.
Vilken ö är bäst?
Gran Canaria för fotboll och bredd, Teneriffa för höjd och löpning, Lanzarote för triathlon och cykel i vind, Fuerteventura för vindsport. Alla fyra fungerar för de flesta idrotter — valet handlar oftare om flygtider och pris än om ön. Se vilken ö ska jag välja.
Kan man bada och vara turist samtidigt?
Ja, och de flesta lag lägger in en ledig eftermiddag. Men lägerorterna är turistorter, och för ungdomslag betyder det att ledarna behöver ha en plan för kvällarna.
Hur varmt är vattnet?
Cirka 19–22 grader på vintern, några grader mer på sensommaren. Fullt simbart, men kallare än vad många väntar sig av bilderna.
Behöver man hyrbil?
För ett lag: minibuss, ja. För en enskild idrottare som bor nära sin anläggning: sällan. Frågan gås igenom i behöver man hyrbil på Kanarieöarna.
Går det att träna i juli och augusti?
Ja, men det är varmare och mer folk. I söder ligger dagstemperaturen kring 27–29 grader, vilket är hanterbart tidiga morgnar och kvällar. Det är inte de månaderna anläggningarna är byggda för nordiska lag, och utbudet av lägerpaket är tunnare.
Om du åker på egen hand
Många idrottare kommer hit utan klubb för ett par veckors egen uppladdning. Då är det tre saker som spelar roll: bo i söder på Gran Canaria eller Teneriffa så du slipper regn, bo nära det du ska göra, och räkna med att restaurangernas öppettider inte passar en tidig frukost — se öppettider på Kanarieöarna. Bor du i lägenhet med kök löser du det själv.
Och för den som kommer tillbaka år efter år: det är inte ovanligt att träningslägret till slut blir en flytt. Vad det innebär rent praktiskt står i övervintra på Kanarieöarna.