Los Tilos de Moya är det lilla som återstår av Gran Canarias lagerskog. En gång täckte den fuktiga molnskogen stora delar av öns nordsluttning. I dag är den nere i några enstaka hektar i botten av en ravin ovanför Moya, och du går igenom hela reservatet på en knapp timme. Det är inte imponerande i storlek. Det är imponerande i vad det säger om vad ön har förlorat.
Åk hit om du vill förstå Gran Canaria på djupet. Åk inte hit om du väntar dig något i klass med Garajonay på La Gomera — det är en helt annan skala.
Vad är Los Tilos de Moya?
Ett naturreservat, Reserva Natural Especial de Los Tilos de Moya, i Barranco de los Tilos i Moya kommun på norra Gran Canaria. Skyddat sedan 1980-talet.
Namnet kommer av til — kanariskt namn på Ocotea foetens, ett av lagerskogens karaktärsträd. Vid sidan av det växer här bland annat kanarisk lager (Laurus novocanariensis), viñátigo, barbusano och ett gäng ormbunkar som ser förhistoriska ut därför att de i praktiken är det. Lagerskogen är en relikt: den här typen av vegetation täckte stora delar av Medelhavsområdet under tertiärtiden och försvann därifrån under istiderna. På de makaronesiska öarna, där klimatet aldrig blev tillräckligt kallt, överlevde den.
Så det du står i är inte "en skog" i vanlig mening. Det är en ekologisk kvarleva från en tid innan Medelhavet såg ut som det gör.
Varför är det så lite kvar?
Avverkning. Från erövringen på 1480-talet och framåt gick skogen åt till skeppsbyggen, byggnadsvirke, ved, träkol och — framför allt — bränsle till sockerbruken. Sockerrör kräver enorma mängder ved för att kokas ner. Därefter röjdes marken för odling. På Gran Canaria, som koloniserades tidigt och intensivt, gick det längst. La Gomera och La Palma, som var mindre lönsamma, behöll mer.
Kvar blev fragment i de branta ravinerna där ingen orkade hugga. Los Tilos de Moya är det största av dem, och det säger allt om proportionerna.
Var ligger Los Tilos de Moya och hur tar du dig dit?
I ravinen mellan Moya och Fontanales, i öns nordvästra inland, på runt 500–600 meters höjd — precis i det bälte där passadmolnen fastnar mot bergssidan och lämnar fukt. Öppna Los Tilos de Moya på Google Maps.
Du kör in via GC-700 från Moya, eller via GC-75 från motorvägshållet. Sista biten är smal landsväg genom bananodlingar och terrasser. Parkeringen vid reservatet är liten — några få platser vid vägen. Kommer det ett par bilar samtidigt är den full.
| Från | Restid med bil | Väg |
|---|---|---|
| Las Palmas | Ungefär 40 minuter | GC-2 → GC-75 → GC-700 |
| Arucas | Cirka 25 minuter | GC-330 → GC-75 |
| Teror | Ungefär 25 minuter | GC-21 → GC-70 |
| Maspalomas | Dryg timme till 1 tim 20 min | GC-1 norrut → GC-2 → GC-75 |
Kollektivt är det knepigt. Global kör till Moya, men den sista biten ut i ravinen är inte busstäckt. Detta är i praktiken ett stopp för den som har hyrbil.
Vandringen genom reservatet
Det finns en anlagd stig genom det skyddade partiet, med träspänger, räcken och skyltar. Den är kort — en dryg kilometer i en slinga — och tar de flesta trettio till fyrtiofem minuter i lugn takt. Det finns partier med trappor och det kan vara halt när det är fuktigt, vilket det ofta är. Det är hela poängen med platsen.
Praktiskt:
- Skor med grepp. Trä och sten blir hala av fukt och mossa.
- Långärmat. Det är svalare här än vid kusten, och ofta blött i luften även utan regn.
- Myggmedel om du är känslig — fuktig skog, stillastående luft.
- Ingen barnvagn. Trappor och spänger.
- Håll dig på stigen. Det är ett reservat med starkt skydd; marken utanför spängerna är där återväxten sker.
Delar av reservatet är stängda för allmänheten och används för återplantering. Det du går i är den publika delen.
Stigar i skyddade områden på Gran Canaria kan stängas tillfälligt vid risk för ras, vid skogsbrandsrisk eller för restaureringsarbeten. Cabildo de Gran Canaria förvaltar reservatet — kontrollera aktuellt läge innan du kör hit, särskilt efter kraftigt regn eller under sommarens brandvarningsperioder.
Barranco de Azuaje intill
Ett par kilometer österut ligger Barranco de Azuaje, en djupare ravin som också håller lagerskogsvegetation och som har en betydligt längre vandringsled i botten. Där finns rester av ett gammalt kurbadhus — området hade mineralkällor och ett hotell i början av 1900-talet — och stigen är mer äventyrlig, med vattenpassager och en helt annan känsla av att vara nere i en spricka.
Azuaje har varit avstängt i perioder på grund av rasrisk. Kontrollera innan du planerar dagen efter den. De två tillsammans, Los Tilos och Azuaje, är den bästa halvdagen för den som vill se hur det gröna Gran Canaria faktiskt ser ut.
När ska du åka?
Vintern och våren, november till april, är klart bäst. Då är skogen som blötast och grönast, mossan står som en matta och passadmolnen ligger ofta ner i ravinen så att det blir dimma mellan stammarna. Det är den bilden folk kommer för.
På sensommaren är det torrare och tystare, och det ser mindre magiskt ut. Skogen dör inte av det, men fotografierna blir sämre.
Tid på dygnet spelar mindre roll än vanligt eftersom du är under trädkronor. Morgon ger bäst chans på dimma. Undvik att komma sent på eftermiddagen vintertid — det blir mörkt tidigt nere i en nordvänd ravin.
Vanliga frågor om Los Tilos de Moya
Hur lång tid tar besöket?
Räkna med en timme på plats. Kombinerar du med Moya, Azuaje eller Firgas blir det en halvdag.
Kostar det något?
Nej, det är ett fritt tillgängligt naturreservat med anlagd stig. Ingen bokning krävs — till skillnad från exempelvis Roque Nublo.
Passar det för barn?
Ja, från ungefär fem–sex år. Stigen är kort, spängerna är roliga och skogen känns som en saga i dimma. Yngre barn måste bäras i trapporna.
Är det lika fint som Garajonay på La Gomera?
Nej, ärligt talat inte. Garajonay är en nationalpark och ett världsarv med tusentals hektar sammanhängande molnskog. Los Tilos är ett fragment. Men det är det bästa fragmentet på Gran Canaria, och det tar dig tjugo minuter att gå igenom i stället för en heldags färja och bilkörning.
Finns det vattenfall?
Inte att tala om. Det rinner vatten i ravinen efter regn, men den som kommer hit för ett vattenfall blir besviken. För vattenfall är Barranco de Azuaje ett bättre kort, och även där är det säsongsberoende.
Vad ser man för djur?
Främst fåglar. Kanarisk blåmes, gärdsmyg, bofink och med tur en av lagerduvorna som hör hemma i den här skogstypen. Öarna saknar helt större vilda däggdjur, och det finns inget farligt i skogen.
Vad kombinerar du med?
Los Tilos är för litet för att bära en egen dag. Bygg en nordslinga:
- Moya med kyrkan Nuestra Señora de la Candelaria på ravinkanten och de kända suspiros och bizcochos från bagerierna i byn.
- Firgas med sin trappa av rinnande vatten, Paseo de Gran Canaria.
- Teror — basilikan och träbalkongerna, en kvart bort.
- Arucas med stenkatedralen och romfabriken.
- Cenobio de Valerón längre västerut längs GC-2.
- Agaete och Puerto de las Nieves i öns nordvästra hörn, om du vill avsluta vid havet.
Hela den här nordkusten hänger ihop i en naturlig bilrundtur, och den är en helt annan ö än söderns hotellområden. Vill du gå längre än den korta slingan finns fler leder i området — se vandring på Kanarieöarna och våra lätta vandringar för nybörjare.
Är Los Tilos de Moya värt det?
Som eget mål: nej. Att köra en och en halv timme från Maspalomas för en fyrtiominuters slinga är dåligt använd dag.
Som del av en nordkustdag: ja, absolut. Det tar en timme, det kostar ingenting, och det är den enda platsen på ön där du kan stå inne i den skog som fanns här innan sockerbruken. Kombinationen Los Tilos + Moya + Teror + Arucas är en av de bättre dagarna på Gran Canaria för den som vill se något annat än strand.
Och kom ihåg vad du tittar på. Det som gör platsen värd resan är inte att den är stor eller vacker på ett dramatiskt sätt. Det är att den är nästan borta.