Kanarisk mat

Gofio

Rostat mjöl som guancherna åt - och som fortfarande finns i varje kanariskt kök.

· Av Kanarieguidens redaktion

I hyllan bredvid mjölet i vilken kanarisk stormarknad som helst står påsar med ett brungult pulver som ser ut som fint malet knäckebröd. Priset är lågt, förpackningen ointressant och de flesta svenskar går förbi. Det är synd, för gofio är den enda ingrediens på öarna som verkligen går rakt tillbaka till guancherna — folket som bodde här innan spanjorerna kom.

Vad gofio faktiskt är

Gofio är rostat, malet spannmål. Kornen — vete, majs (millo), korn eller en blandning — rostas först i en panna eller trumma tillsammans med lite salt, och mals sedan på kvarn. Rostningen är hela skillnaden mot vanligt mjöl: den ger en nötig, nästan brödig smak och gör produkten färdig att äta som den är. Gofio behöver inte tillagas. Du kan röra ut det i vatten och äta det direkt.

Det låter primitivt, och det är precis vad det var till för. Guancherna malde rostat korn på handkvarn och blandade det med vatten, mjölk eller getmjölk. Produkten var lätt, mättande, höll länge i ett klimat utan kylskåp och krävde ingen eld i stunden. Under de svåra åren på 1800- och 1900-talen — och särskilt under efterkrigstidens hungerår — var gofio bokstavligen det som höll folk vid liv på öarna. Det finns fortfarande kanarier i sjuttioårsåldern som har ett komplicerat förhållande till gofio just därför.

Gofio Canario är en skyddad geografisk beteckning (IGP/PGI) i EU. Beteckningen ställer krav på var spannmålet mals och hur det rostas. Att en påse säger "gofio" betyder alltså inte automatiskt att den kommer från öarna — leta efter IGP-märkningen om du vill ha den äkta varan.

Hur det används i dag

Gofio är inte museiföremål. Det används dagligen, mest i hemmen och på traditionella matställen snarare än på turistmenyer.

I mjölk eller kaffe till frukost

Ett par matskedar gofio rört i varm mjölk, gärna med en sked honung eller lite socker. Konsistensen blir som en tunn gröt. Det är den vanligaste frukosten bland äldre kanarier och en fullt rimlig start på dagen även för en svensk — mer om öarnas morgnar i guiden till frukost på Kanarieöarna.

Gofio escaldado

Den vanligaste restaurangversionen. Gofio vispas ner i het buljong — nästan alltid fiskbuljong — tills det blir en tjock, slät kräm, smaksatt med lök, färsk mynta och lite mojo. Serveras ljummen i en skål med bitar av lök eller mynta ovanpå, och man äter den med sked eller doppar bröd. Den kommer ofta med som förrätt på fiskrestauranger.

Pella och gofio amasado

Gofio knådat med vatten, olja och salt tills det blir en fast deg som formas till en rulle eller klump. Den kallas pella de gofio när den serveras vid sidan av sancocho, och gofio amasado när den knådas i en påse eller i en getskinnspåse på gammalt vis. Sötare varianter görs med honung, russin, mandel eller banan — bra vandringsproviant, och exakt det herdarna åt.

Som förtjockning

En rejäl sked gofio rörd i en potaje eller i puchero-buljongen ger kropp och gör soppan mättande. Det är den vanligaste vardagsanvändningen och den man märker minst.

I efterrätter

Gofiomousse och gofioglass finns på nästan varje modern kanarisk restaurang, ofta med honung och en skvätt rom. Det är den vägen de flesta besökare faktiskt möter gofio första gången, och den är godare än den låter — smaken landar någonstans mellan halva och rostad malt.

Näringsvärde

Gofio är i grunden fullkorn som inte har raffinerats. Det innehåller mycket komplexa kolhydrater, en hel del kostfiber, B-vitaminer, järn, magnesium och zink, och en måttlig mängd protein. Eftersom hela kärnan mals med skal och grodd är näringstätheten högre än i vanligt siktat vetemjöl. Det är energität — cirka 350–400 kilokalorier per hundra gram, alltså på ungefär samma nivå som torrt mjöl — så det är inte en dietprodukt utan en basvara.

Två viktiga förbehåll:

Molinos de gofio — kvarnarna

Att mala gofio var ett eget yrke, och kvarnen — el molino — var byns nav. Tre typer har använts på öarna: handkvarnar av sten (molino de mano, guanchernas metod), vattendrivna kvarnar i de bäckförande dalgångarna på de gröna öarna, och vinddrivna kvarnar på de torra öarna. Väderkvarnarna på Fuerteventura och Lanzarote är de mest fotograferade, och flera av dem är restaurerade och öppna för besök.

Ett antal kvarnar mal fortfarande kommersiellt, i dag med elmotor men med samma stenar. Många av dem har en liten butiksdisk mot gatan där du kan köpa nymalen gofio i lösvikt och välja blandning — ren majs, ren vete, tresäd. Skillnaden mot en påse som stått ett halvår är påtaglig: nymalen gofio doftar rostat och lite sött. Fråga efter un molino de gofio i vilken inlandsby som helst på Gran Canaria, Teneriffa eller La Palma så får du oftast ett svar.

Var man köper det

VarVad du fårKommentar
StormarknadPåsar om 500 g till 1 kg, majs, vete eller blandningBilligast och alltid tillgängligt. Leta efter IGP-märkning.
BondemarknadLösvikt eller små säckar från lokal kvarnFärskast. Ofta tillsammans med ost, honung och mojo — se guiden till marknader.
Kvarnen självNymalet, valfri blandningBäst, och roligast. Ta med kontanter.
DelikatessbutikSmaksatt gofio, gofiokakor, gofiokrämDyrare, men bra presenter.

Gofio är en av de bästa sakerna att ta med hem: det väger lite, kostar nästan ingenting, går inte sönder och räknas inte som vätska. En kilopåse tar mindre plats i väskan än en flaska vin. Har du med dig mycket av det kan det vara läge att kolla bagagevikten — Flygplatsguide.se om Gran Canarias flygplats har det praktiska.

Så använder du gofio i ett svenskt kök

Behandla det som en färdig ingrediens, inte som mjöl. Det ska inte bakas — det är redan tillagat.

Förvara påsen torrt och tätt. Gofio härsknar inte snabbt men tappar aromen — köp mindre och oftare hellre än en storsäck.

Vanliga frågor om gofio

Vad kostar gofio?

Det är en av de billigaste sakerna i butiken. En vanlig påse ligger i storleksordningen några få euro, och kvarnarnas egna påsar kostar sällan mycket mer trots att kvaliteten oftast är bättre. Priset är så lågt att det inte är värt att jämföra mellan butiker — köp hellre den nymalda.

Var köper man gofio?

Alla större stormarknader har det, oftast bland mjölet och inte bland frukostprodukterna. Bäst blir det på en bondemarknad eller direkt hos en kvarn, där du kan välja spannmål och rostningsgrad. Souvenirbutikernas presentförpackningar innehåller samma sak till flera gånger priset.

Får man ta med gofio hem till Sverige?

Gofio är en vegetabilisk produkt utan kött eller mjölk, och den typen av livsmedel brukar vara oproblematisk i bagaget. Kanarieöarna ligger däremot utanför EU:s tullunion, så det är tredjelandsreglerna som gäller vid hemkomsten — inte de fria EU-kvoterna. Håller du dig till några påsar för eget bruk är det inget märkvärdigt, men den som handlar större mängder bör läsa vad tullreglerna innebär i praktiken och kontrollera aktuella gränser hos Tullverket före hemresan.

Innehåller gofio gluten?

Det beror helt på spannmålet. Gofio av vete eller korn innehåller gluten. Majsgofio är i sig glutenfritt, men mals ofta i samma kvarn som vetegofio, vilket gör korskontaminering till en verklig risk för den som är celiaker. Leta efter märkning och fråga i kvarnen — mer om hur man frågar finns i vår genomgång av vegetariskt, veganskt och allergier.

När på dagen äter man gofio?

Oftast till frukost, utrört i mjölk eller kaffe. Gofio escaldado dyker upp som förrätt till lunch eller middag, och som förtjockning i grytor märks det knappt att det är där. Efterrätterna med gofio serveras när som helst.

Smakar gofio verkligen något?

Ja, betydligt mer än det ser ut. Rostningen ger en nötig, nästan brödig ton som ligger närmare rostat korn än mjöl. Den som förväntar sig något sött blir besviken — gofio är salt- eller neutralsidan av skafferiet, och sötman kommer alltid utifrån.