Kör ner i Hermigua från bergen och du åker rakt in i en färg som inte finns någon annanstans på La Gomera. Dalen är grön hela vägen – bananplantor i terrass efter terrass, palmer längs bäckfåran, och branta väggar på båda sidor som stänger inne fukten. Hermigua är öns bördigaste dal, den regnrikaste kommunen och den plats där La Gomeras jordbruk fortfarande är verkligt och inte museum.
Orten är utsträckt snarare än samlad: en rad hus och bydelar längs dalens botten, från de övre delarna nära nationalparksgränsen ner till Santa Catalina vid havet. Det är runt 2 000 invånare, en huvudgata, ett par kyrkor och en kust där ingen kan bada. Just den sista detaljen är den som förvånar folk mest.
Var ligger Hermigua?
Hermigua ligger på La Gomeras nordkust, mellan San Sebastián och Agulo. Från färjehamnen tar bilresan runt en halvtimme på en väg som klättrar över ryggen och sedan slingrar ner i dalen. Rakt ovanför dalens övre ände ligger Garajonay nationalpark, och det är parkens skog som förklarar hela platsen.
Passadvinden pressar in fuktig luft från nordost. Molnen fastnar mot La Gomeras höjder, och lagerskogen där uppe kammar vattnet ur dimman – nederbörd som faller i skogen utan att det egentligen regnar. Vattnet rinner ner genom Barranco de Hermigua. Det är därför dalen är grön medan sydkusten är torr, och det är därför bananerna växer här.
Google Maps: Hermigua på karta
Bananterrasserna
Terrasserna i Hermigua är byggda för hand i sten, ofta smala och alltid raka trots att ingenting i terrängen är det. De äldsta är flera hundra år gamla och byggdes för spannmål och vin. Bananerna kom sent, i slutet av 1800-talet, när de kanariska öarna började exportera till Storbritannien, och de tog snabbt över alla vattenrika dalar.
Bananodlingen är fortfarande igång i Hermigua, men i mindre skala än förr. Du ser den från vägen: låga plantor med bladen upphängda i ställningar, blåa plastsäckar över klasarna, och plaströr som leder vatten mellan nivåerna. Den kanariska bananen är kortare och sötare än den sydamerikanska och säljs som skyddad produkt inom EU. Mer om odlingen finns i artikeln om bananer på Kanarieöarna.
Mellan terrasserna står de kanariska dadelpalmerna. Det är ur dem palmhonungen kommer – miel de palma, sav som tappas ur den avskurna kronan och kokas ner till sirap. Hantverket kallas guarapero och utövas av allt färre. Köp en flaska på ön, den finns inte hemma.
Vad finns att se i orten?
Hermigua är ingen sevärdhetsort, men några saker är värda ett stopp.
- Iglesia de Santo Domingo och det gamla klosterkomplexet i Hermiguas övre del – en av öns äldsta kyrkobyggnader, med kanariskt trätak.
- Iglesia de la Encarnación längre ner i dalen, den kyrka de flesta ser från vägen.
- Los Telares – vävstugorna där traditionellt kanariskt hantverk fortfarande visas och säljs.
- El Pescante vid Santa Catalina – ruinerna av den betongkonstruktion som från början av 1900-talet lastade bananer direkt på fartyg som låg på redden. Det fanns ingen hamn; lasten fördes ut på en kranarm. Konstruktionen står kvar halvt raserad och är dalens mest fotograferade byggnadsverk.
- Kustpromenaden vid Santa Catalina, med havsbassängen som byggdes för att ge ortsborna ett ställe att simma på.
Kusten – titta, men bada försiktigt
Här kommer den obekväma delen. Hermiguas kust är exponerad rakt mot Atlantens nordsvall, och Playa de Hermigua är en av de farligaste badplatserna på ön. Vågorna slår in utan skydd, botten är brant och strömmarna drar utåt. Det sker allvarliga olyckor här, och lokalbefolkningen badar inte i havet på den här stranden.
Havsbassängen vid Santa Catalina är alternativet, men även den påverkas av sjön och har vid flera tillfällen skadats av stormar. Är det svall – simma inte. Vill du bada på riktigt i norr är Playa de la Caleta, en liten skyddad vik en bit öster om Hermigua, det bättre valet. Dit går en smal väg ner från huvudvägen.
Nordkusten på La Gomera är inte en badkust. Vill du kombinera vandring i Hermigua med säkert bad, bo några nätter i Playa de Santiago eller Valle Gran Rey. Läs också badvatten, strömmar och flaggsystemet innan du går i.
Vandringarna ned mot havet
Hermigua är öns bästa startpunkt för en särskild sorts vandring: uppifrån molnskogen, hela vägen ner till Atlanten. Höjdskillnaden är runt tusen meter, vegetationen byter karaktär tre gånger på vägen, och du slutar där vågorna bryter.
Klassikern går från El Cedro, en liten bosättning inne i lagerskogen på Garajonays nordsida, ner genom Barranco del Cedro till Hermigua. Skogen är fuktig, stigen delvis stenlagd och bäcken rinner nästan året runt – ovanligt på Kanarieöarna. Efter någon timme öppnar sig dalen, terrasserna tar över, och du kommer ut mellan bananplantorna.
| Led | Ungefärlig tid | Karaktär |
|---|---|---|
| El Cedro – Hermigua | 3–4 tim | Nedstigning genom lagerskog och terrasser |
| Hermigua – Agulo längs kusten | 2–3 tim | Gammal kuststig, delvis exponerad |
| Hermigua – Santa Catalina | Under 1 tim | Lätt, längs dalens botten |
| Rundslinga i El Cedro | 1,5–2 tim | Inne i skogen, liten höjdskillnad |
Praktiska poängen: gå nedåt. Ta buss eller taxi upp till El Cedro eller till nationalparksvägen och gå ner mot orten. Att göra det omvänt är tusen höjdmeter uppför i fuktig värme. Utrustning och säsong beskrivs i vandring på Kanarieöarna, och en jämförelse mellan öarna finns i bästa ön för vandring.
Vädret i dalen är en egen sak. Det kan vara mulet och disigt i Hermigua hela förmiddagen medan sydkusten badar i sol, och molnen brukar lätta framåt eftermiddagen. Räkna med det i planeringen i stället för att bli besviken.
Garajonay ovanför dalen
Nationalparken börjar där bananterrasserna slutar. Garajonay har varit världsarv sedan 1986 och skyddar laurisilva – lagerskogen som en gång täckte stora delar av Medelhavsområdet och som försvann därifrån under istiderna. Det som finns kvar på Kanarieöarna och Madeira är en levande rest av ett landskap som är miljontals år gammalt.
Namnet kommer från sägnen om Gara och Jonay, ett par från La Gomera respektive Teneriffa som enligt berättelsen tog sitt liv tillsammans på öns högsta punkt när de inte fick vara ihop. Det är öns egen historia, och den berättas överallt.
Från Hermigua tar du dig upp till parkens norra delar på tjugo till trettio minuter med bil. Besökscentret Juego de Bolas ligger vid La Palmita, i grannkommunen Agulo, och är värt ett stopp för kartor och för den etnografiska utställningen om öns odlingslandskap.
Praktiskt på plats
Hermigua har mataffärer, apotek, bensinstation, ett par barer och några restauranger som mest lever på lokala gäster. Boendet består av lantliga hus, små lägenheter och ett fåtal pensionat – inga hotellanläggningar. Det finns inget nattliv och ingen shopping. Buss går till San Sebastián och norrut mot Vallehermoso några gånger om dagen.
Utan bil är Hermigua fullt möjligt om du kommer hit för att vandra och kan planera efter busstiderna. Vill du röra dig fritt på ön behöver du bil. Vägarna är i gott skick men extremt kurviga – räkna alltid i tid och inte i kilometer, och ge den som blir åksjuk framsätet.
Har du inte försäkring som täcker vandring i terräng är det värt att kolla innan avresa; Kretaguidens genomgång av reseförsäkring tar upp samma frågor som gäller här.
Vanliga frågor om Hermigua
Kan man bada i Hermigua?
Inte i havet vid huvudstranden – strömmarna och svallet gör den farlig. Havsbassängen vid Santa Catalina fungerar vid lugn sjö, och Playa de la Caleta strax öster om orten är det säkrare valet.
Är Hermigua en bra bas?
Ja för vandrare och för den som vill bo i en levande by. Nej för den som vill ha strandliv, restaurangutbud eller service på kvällen.
Hur långt är det till Garajonay?
Tjugo till trettio minuter med bil upp till skogen, längre om du vill nå parkens södra delar.
Regnar det mycket?
Mer än någon annanstans på ön, men fortfarande lite i absoluta tal. Det handlar mest om moln, dimma och fukt snarare än om regnväder – och det är precis det som håller dalen grön.
Är det värt en dagsutflykt från Teneriffa?
Knappt. Färjan tar dig till San Sebastián, och därifrån är Hermigua en halvtimme bort – men en dagstur räcker inte till både resa och vandring. Se dagsutflykt till La Gomera för vad som faktiskt hinns med.
Vem passar Hermigua?
Dalen passar den som kommit till La Gomera för naturen och som vill bo mitt i den. Den passar fotografer, vandrare och den som gillar att se ett jordbrukslandskap som fortfarande används.
Den passar inte badgästen. Hermigua är grön för att den är fuktig, och den är fuktig för att den ligger på fel sida för sol. Det är en rimlig avvägning – men gör den medvetet.