Bästa ön för vandring på Kanarieöarna är La Palma. Ön har mest höjdmeter av alla åtta, den har Ruta de los Volcanes och Caldera de Taburiente, den har lagerskog i norr och ett vandringsledsnät som är skyltat, underhållet och sammanhängande. La Gomera kommer tvåa och har det tätaste lednätet per kvadratkilometer — på en vecka hinner du gå det mesta av ön. Teneriffa är trea, men vinner om du bara ska göra en enda stor vandring, för det finns inget som slår att gå på 2 500 meters höjd i Teides kaldera.
Två saker till som är värda att säga rakt ut: Gran Canaria är kraftigt underskattad som vandringsö, och Lanzarote och Fuerteventura är de svagaste av de åtta. De är fina att köra bil i. De är inte fina att gå i.
Jämförelsen: alla åtta öarna för vandring
| Ö | Högsta punkt | Lednät | Landskapstyper | Skyltning | Placering |
|---|---|---|---|---|---|
| La Palma | 2 426 m (Roque de los Muchachos) | Mycket omfattande, GR 130 och GR 131 | Vulkanfält, kaldera, lagerskog, tallskog, kust | Utmärkt | 1 |
| La Gomera | 1 487 m (Alto de Garajonay) | Tätast per yta, ca 600 km leder | Lagerskog, raviner, terrasser, kust | Utmärkt | 2 |
| Teneriffa | 3 715 m (Teide) | Stort men ojämnt | Högfjäll, kaldera, lagerskog, ravin, klippkust | Bra | 3 |
| Gran Canaria | 1 949 m (Pico de las Nieves) | Bra, gamla kungsvägar | Tallskog, klippformationer, raviner | Bra | 4 |
| El Hierro | 1 501 m (Malpaso) | Litet men fint, GR 131 | Juniperskog, klippbranter, lavafält | Bra | 5 |
| La Graciosa | 266 m (Agujas Grandes) | Enkla sandvägar | Öken, koner, stränder | Enkel | 6 |
| Lanzarote | 671 m (Peñas del Chache) | Begränsat | Lavafält, klippkust, koner | Ojämn | 7 |
| Fuerteventura | 807 m (Pico de la Zarza) | Litet | Öken, dyner, låga berg | Ojämn | 8 |
Varför La Palma vinner
La Palma är den brantaste ön i förhållande till sin yta i hela Atlanten, och det är precis vad en vandrare vill ha. Från havsnivå till 2 426 meter på ett par mil. Det ger fem eller sex olika vegetationszoner på samma dag, och det ger uppstigningar som faktiskt känns.
De tre stora
- Ruta de los Volcanes — längs vulkanryggen i söder, från El Pilar ner mot Fuencaliente. En hel dag på kammen med hav på båda sidor och en rad av kratrar under fötterna. Den mest kända vandringen på Kanarieöarna som inte är Teide.
- Caldera de Taburiente — nationalpark i en åtta kilometer bred erosionskittel med tusen meter höga väggar. Vandringen ner genom Barranco de las Angustias och upp igen är en riktig dagsutmaning.
- Roque de los Muchachos — öns tak, med observatorierna och ofta ett molnhav under fötterna.
Lägg till Cubo de la Galga i norr, en av de mest lättillgängliga lagerskogsvandringarna på ögruppen, och området kring Tajogaite där utbrottet 2021 skapat ett helt nytt landskap. Tillträdet till vulkanområdet har varit reglerat — kontrollera hos cabildon innan du planerar en rutt dit.
Ön har också två genomgående långleder: GR 130 runt ön på gamla kungsvägar, och GR 131 längs ryggen från norr till söder. Båda går att dela upp i dagsetapper med boende i byarna.
La Gomera — tvåan som nästan vinner
La Gomera är liten, rund och skuren av djupa raviner som strålar ut från mitten. Det gör att lednätet är extremt tätt: du kan gå från en dal till nästa på en förmiddag, och du kan basera dig på ett ställe och göra en ny vandring varje dag i en vecka utan att köra långt.
Kronan är Garajonay nationalpark, ett världsarv och den bäst bevarade lagerskogen i Makaronesien. Den ser inte ut som Europa. Dimman ligger i trädkronorna, mossan hänger, och det är tyst på ett sätt som är svårt att beskriva.
Utöver det: ravinvandringarna ner mot Valle Gran Rey, terrasslandskapet kring Hermigua och Agulo, och Roque de Agando.
Skälet till att La Gomera inte vinner är enkelt: mindre höjdmeter och färre landskapstyper än La Palma. Skälet till att den nästan vinner är att den är den mest kompletta vandringsupplevelsen för den som bara har en vecka.
Teneriffa — störst enskilda upplevelser
Teneriffa har det som ingen annan ö har: Teide nationalpark. Att gå i kalderan på 2 000–2 500 meter, bland lavaströmmar och obsidianfält, med en 3 715 meter hög vulkan över sig, har ingen motsvarighet i Europa.
Toppen kräver tillstånd. Att gå den sista biten upp till Teides krater kräver ett gratis men hårt ransonerat tillstånd som ska bokas i förväg hos nationalparksförvaltningen. Platserna tar slut långt i förväg. Linbanan tar dig till strax under toppen utan tillstånd, men den sista sträckan är spärrad utan det. Kontrollera aktuella regler före resan — de ändras.
Vid sidan av Teide har ön Anaga, som är den bästa lagerskogsvandringen på ögruppen tillsammans med Garajonay, och Barranco del Infierno vid Adeje. Masca-ravinen har haft periodvis stängning och krav på bokning och utrustning — kontrollera status innan du planerar den.
Nackdelen är att öns storlek gör att du kör mycket, och att de mest kända lederna är hårt belastade.
Gran Canaria — den underskattade
Gran Canarias mitt är ett landskap som Miguel de Unamuno beskrev som en storm i sten, och det är rimligt. Roque Nublo är en kort och lätt vandring med enorm utdelning. Roque Bentayga ligger bredvid och har färre besökare. Pico de las Nieves är öns tak med Teide i horisonten.
Det verkligt fina är de gamla caminos reales, kungsvägarna, som binder ihop bergsbyarna — stenlagda stigar som användes innan vägarna byggdes. Basen är Tejeda, och ravinerna som Barranco de Guayadeque är egna dagsturer. Los Tilos de Moya i norr är öns lilla rest av lagerskog.
Gran Canaria kombinerar dessutom vandring med strand och storstad bättre än någon annan ö. Reser du med någon som inte vandrar är det ett tungt argument.
El Hierro, La Graciosa och de två östliga
El Hierro är den bortglömda vandringsön: brant, tyst, med juniperträd som vinden format till skulpturer vid El Sabinar och en GR 131 som går tvärs över ön. Få vandrare, spektakulära utsikter, och den känns längre bort från Europa än den är.
La Graciosa har inga asfalterade vägar. Du går eller cyklar. Vandringen upp på Montaña Amarilla och vidare till Playa de las Conchas är en av de finaste dagsturerna på ögruppen — men det är en dag, inte en vandringsvecka.
Lanzarote har enstaka bra rutter — Caldera Blanca i lavafälten, klippkanten vid Famara — men Timanfaya är i huvudsak stängt för vandring utom på guidade turer, av naturskyddsskäl. Fuerteventura har Pico de la Zarza och vandringen ner till Cofete, och sedan tar det slut. Båda öarna har dessutom lite skugga och mycket vind.
Praktiskt för vandring på Kanarieöarna
- Bästa säsong: oktober till maj. Sommaren är för varm på låg höjd och innebär brandrisk i skogsområdena.
- Höjden ändrar allt. Tjugo grader vid kusten kan vara fem grader och blåst på 2 000 meter. Ta med lager, vindjacka och mössa — se packlistan och mikroklimat och klimatzoner.
- UV-index är högt året runt, och ännu högre på höjd. Se sol, UV och säkerhet.
- Vatten. Det finns nästan aldrig påfyllning längs lederna. Ta med mer än du tror.
- Tillstånd. Teides topp, Masca och delar av Roque Nublo har haft begränsningar. Kontrollera hos nationalparksförvaltningen eller cabildon.
- Calima. Sandstormsperioder gör luften dammig och sikten dålig — se calima på Kanarieöarna.
- Hyrbil är nödvändigt för att nå de flesta startpunkter. Bussarna går till byarna, men sällan när du behöver dem — se hyra bil på Kanarieöarna.
- Ladda ner spåren offline. Täckningen i ravinerna är dålig — se appar och webbplatser du behöver.
Fler rutter och nivåer finns i den samlade guiden till vandring på Kanarieöarna och i urvalet av lätta vandringar för nybörjare. Ska du kombinera vandring med bad, se bästa stränderna på Kanarieöarna.
Domen
- En vandringsvecka, inget annat: La Palma.
- En vandringsvecka utan lång bilkörning: La Gomera.
- En enda stor vandring på semestern: Teneriffa, i Teides kaldera.
- Vandring plus strand plus stad: Gran Canaria.
- Vandring utan att träffa folk: El Hierro.
- Vandring med barn: Gran Canaria, kortare rutter, mest lättillgängligt.
- Vandring i november–februari: La Gomera eller Gran Canaria, där höjden är hanterlig hela vintern.
Följdfrågor
Kan man vandra året runt?
Ja, men anpassa höjden efter årstiden. Kustnära och lågt liggande rutter är behagligast november–april; på sommaren flyttar man upp i höjden, där det är svalare. Mitt på dagen i juli och augusti går man inte i öppen terräng på någon av öarna.
Behöver jag guide?
Nej för de skyltade lederna. Ja för Masca-ravinen om regler kräver det, och rekommenderat för längre rutter i Caldera de Taburiente om du är ovan.
Går det att gå från by till by med bagage?
Ja, GR 130 på La Palma och GR 131 på flera öar är byggda för det, med boende längs vägen. Bagagetransport erbjuds av lokala aktörer.
Hur svåra är lederna?
Skalan går från asfalterade promenader till exponerade kammar med tusen meters fall. Skyltningen anger normalt svårighet och tid. Räkna med längre tid än skylten säger om du inte är van vid höjdmeter.
Vilken ö är minst lämpad?
Fuerteventura, tätt följd av Lanzarote. De har lite skugga, mycket vind och få leder. Åk dit för stränderna i stället.
Behövs kängor?
På La Palma, La Gomera, El Hierro och i Anaga: ja, stigarna är steniga och ojämna. På de kortare lederna på Gran Canaria räcker bra vandringsskor.